Hon är professor i företagshälsovård på Karolinska institutet och har nyss lämnat ett första utvärdering av regeringens rehabiliteringsgaranti. Den sjösattes 2009 och innebär att landstingen får extra pengar till att erbjuda specifik rehabilitering till personer som är sjukskrivna för psykisk ohälsa eller smärta i rörelseorganen.

Slutsatsen efter att ha följt upp den första grupp som rehabiliterades är nedslående. Många av de som fått hjälp mår bättre och förbättrade också sin arbetsförmåga, men det har inte lett till att fler kan börja arbeta igen.
I sju av tio landsting blev patienterna till och med sjukare jämfört med patienterna i en kontrollgrupp med personer som inte deltagit i garantin men som har samma diagnoser och liknande sjukskrivning.

En förklaring är att det gick för fort. Regeringen hade bråttom att visa att man även satsade på rehabilitering efter den skarpa kritiken mot hårdare sjukregler och utförsäkringar.
–  Man sjösatte garantin innan man hann ta fram underlag för vad det är landstingen ska göra, säger Irene Jensen.
Kunskapen i vården är för låg om de insatser som garantin kräver, bland annat teambaserad rehabilitering med både fysisk träning och terapi. Samtidigt råder brist på terapeuter kunniga i kognitiv beteendeterapi. Utvärderingen visade också att den privata specialistvården lyckades bättre med att rehabilitera patienterna, än den landstingsägda.
– De har mer kunskap om rehabilitering knuten till arbetsplatsen, säger Irene jensen.

Kan det vara så också att rehabiliteringstiden är för kort?
– Jag kan inte svara på det. Men vi vet från tidigare forskning att det inte är så mycket tiden som hur rehabiliteringen är upplagd som ger effekt. Sammansatta insatser och att patienten får vistas på kliniken flera timmar per dag är bättre än en friare rehabilitering som är utspridd.
Är en stor del av den här gruppen för sjuk för att rehabilitera tillbaka i arbete?
– Nej, det är jag övertygad om att de inte är för majoriteten av de som fått rehabilitering för psykiatriska diagnoser till exempel var inte ens sjukskrivna innan de påbörjade rehabiliteringen.  
Det borde väl verkligen tala för att fler borde ha kommit tillbaka till jobbet?
– Ja, men vi är övertygade om att det här skedde för oplanerat och vi tror att det kommer se bättre ut i nästa utvärdering av den grupp som deltagit förra året.

I studien följde forskarna upp drygt 17000 patienter som deltagit i rehabgarantin 2009.
Forskarna jämförde sjukfrånvaron 12 månader efter påbörjad rehabilitering med en grupp sjukskrivna som inte deltagit i garantin. Personerna i den gruppen kan ändå ha fått rehabilitering, men inte inom garantin.
Sjukfrånvaron var likartad. Antalet förtidspensionärer minskade bara marginellt. Däremot var det färre av dem som deltog i garantin som blev utförsäkrade.
Projektet kostade 2009 totalt en halv miljard kronor.