Science fiction i dåtid som bygger på Kazuo Ishiguros roman. De tre vännerna Kathy, Ruth och Tommy växer upp tillsammans på internatskolan Hailsham.
På ytan ser det ut som en, med brittiska mått, helt vanlig internatskola. Alla har likadana kläder, lärarna är stränga och eleverna viskar med varandra vid morgonsamlingen i aulan.

Ganska snart står det klart att det inte är någon vanlig skola, ett underliggande hot växer sakta fram och när en nyanställd lärare kommer dit och ifrågasätter syftet med skolan blir det uppenbart vad allting handlar om.
Detta ”allting” går här inte att avslöja utan att förstöra bioupplevelsen.
I den här slutna världen uppstår också ett kärleks-triangeldrama mellan de tre vännerna, som fungerar som berättelsens motor. Och vi får följa deras öden genom flera decennier.

Det är en dyster värld som målas upp och de gråtrista engelska miljöerna matchar bra. Historiens problem är avsaknaden av problematisering. Jag sitter under hela filmen och undrar varför dessa ungdomar inte ens diskuterar tanken på att fly någon annanstans. Det är möjligt att det inte går, men då kan det åtminstone sägas.
Välspelat är detta sorgliga drama fast i slutändan griper det inte riktigt tag. Ändå sevärt för att det är en så pass udda historia.