Reklambilagor förklädda till tidningar är nästan vanligare än vanliga papperstidningar i dag. Det handlar om annonstext omgiven av annonser, för än det ena än det andra.
I det här fallet är avsändaren SKC, som står för Svenskt Kärntekniskt Centrum (och särskriver och sätter versaler på orden). Bakom står bland andra Vattenfall, som inte blev så privatiserat som det var tänkt, när SD häromdagen gick ihop med de rödgröna om ett nej till utförsäljning av fler statliga bolag.

Vattenfall är storägare av kärnkraft, också  i Tyskland, där regeringen nu skjutit upp beslutet att förlänga driftstiden för sina reaktorer, samt stängt sju reaktorer för översyn. Tyskland fruktar knappast tsunami eller jordbävning, men anser att andra säkerhetsrisker, som terrorism och flygolyckor är väl så hotfulla.
Den så kallade Marknaden verkar hålla med. Svd rapporterar om ”Grön energi spikrakt upp”, och att kärnkraftsaktierna rasar på börsen i takt med rapporterna från krisen i Japan, där kärnkraftsarbetare just nu riskerar sina liv för att stoppa den livsfarliga radioaktiva strålningen och kyla de frilagda bränslehärdarna.
Kärnkraft är ett ovanligt dyrt och farligt sätt att koka vatten, och det som händer nu visar hur maktlösa vi faktiskt blir när katastrofen är ett faktum. Strålning varken syns eller luktar, men skadar snabbt.

Vad berättar då Vattenfall via denna reklamtidning om de laddade möjligheterna? Det handlar en del om vatten, att vi behöver energi för att pumpa upp det, att ”energi är grunden för ett gott liv” och att ”vår stora utmaning är att producera energi för att ge människor ett värdigt liv utan att föröda klimat och miljö och dessutom till en rimlig prislapp”. Så skriver Jan Blomgren, föreståndare för SKC, men med e-postadressen till Vattenfall.
Att det är kärnkraften som åstadkommer detta goda berättas på 24 färgglada sidor: ”Vill du vara säker på att få ett jobb efter utbildningen? Då ska du satsa på kärnkraft.”  ”Kvinnorna styr i kärnkraftstoppen” (inom Vattenfall Nuclear Power är fyra av fem stabschefer kvinnor).
Kärnkraft är en fråga om ”global rättvisa”, lär vi oss och så möter läsaren Roberta Concilio Hansson, som är ”världsbäst på explosiv forskning”, dvs. härdsmältor, ”de flesta människors verkliga mardröm”. Hon säger om detta: ”Det jag forskar på är egentligen högst osannolikt, men om det skulle hända skulle det få svåra konsekvenser. Därför finns det nog ingen bransch som är så inriktad på säkerhet som kärnkraftssektorn”.

Japan har satsat hårt på kärnkraft, trots sitt utsatta läge med risk för jordbävningar och tsunamivågor. De förlitade sig på system för säkerheten som visade sig behöva el för att fungera!
Sveriges kärnkraftverk har upprepade gånger visat sig ha dålig säkerhet. Inte främst för att det är fel på systemen, utan för att vi människor har väldigt svårt att alltid vara på topp och hantera rutiner när akut oro för överlevnad sjunker undan.

Det är lätt att raljera över Vattenfalls satsning på propagandablad. Men det är just för att det är ett sådant ohöljt och ensidigt försvarstal för en teknik full av risker. Man förväntar sig något mer av ett företag som i hög grad ägs av oss skattebetalare.
Visst behöver vi unga människor som vågar och vill lära sig mer om den kärnkraft som står där och behöver tas om hand med bästa möjliga säkerhet. Avfallet är farligt i hundratusentals år, plutonium används i kärnvapen, olyckor kan ödelägga stora områden för överskådlig framtid.
Kort sakt: Kärnkraften är varken ren eller säker, utan ett stort miljöhot på både kort och lång sikt. Ännu har ingen forskning lyckats få till ett sätt att använda atomerna på ett ofarligt sätt.

Miljöpartiets avgående språkrör Maria Wetterstrand skrev i SvD igår: ”Människans ständiga dilemma att prioritera mellan det kortsiktiga och det långsiktiga har återigen kommit i fokus. Det finns få saker som ställer detta dilemma på sin spets så tydligt som just frågan om kärnkraftens vara eller icke vara.” 
Hon har rätt.
Om inget händer kommer elen i kontakten utan problem. Men olyckor får enorma konsekvenser.
Samtidigt har vi stora möjligheter att satsa mycket mer på biomassa , sol- och vindkraft.  Men utan styrning och efterfrågan kommer det inte att hända tillräckligt.
Riskhantering är inte bara teknik, det är lika mycket psykologi och förmågan att reflektera och tänka konsekvens. Beteendevetenskaplig forskning visar att den grupp som har svårast att förutse risker och enklast att bortse från dem och förlita sig på tekniska system och auktoriteter är just de som har makten att starta krig, bygga vapen och kärnkraftverk: Vita medelålders välutbildade medelklassmän.  

Är det därför regeringschef Angela Merkel i Tyskland säger nej och Fredrik Reinfeldt (livligt påhejad av FP:s Jan Björklund) i Sverige säger ja?
Stödet för kärnkraft i Sverige har – fram till Japankatastrofen – varit  ganska starkt. (Gissningsvis är det fallande nu.)
Regeringen har tagit ett beslut att det är möjligt att bygga tio nya reaktorer, vilket skulle göra oss mer kärnkraftsberoende än Japan.
På börserna stiger just nu sol- och vindkraftstillverkare rakt upp, medan kärnkraftsindustrins aktier befinner sig i fritt fall. Om vi ska tolka de signalerna är Vattenfalls tidning inte i tiden.
Vattenfalls image är just nu i klass med SJ:s dvs i behov av remake och en verksamhet som folk gillar.
Gör en ny reklamtidning nästa gång, om vindkraft, solenergi och förnybart. Låt det handla om framtid och visioner.
Det kan rentav löna sig!

PS. För övrigt har läkemedelsbolagen börjat tillverka jodtabletter igen, för att möta människors oro för strålskador. En företrädare för företaget konstaterade helt krasst i radion i morse: ”Det är alltid positivt för företaget att det finns efterfrågan på våra produkter.”DS