Hur kom det sig att du blev biskop på Gotland?
– Jag blev ombedd att ställa upp i valet, och efter en tids funderande sa jag ja. Biskopen på Gotland har också hand om utlandskyrkan, och jag har arbetat mycket med ekumenik och religionsdialog i Sveriges Kristna Råd. Och så har jag ett landsbygdsperspektiv med mig, erfarenheter från Dalarna och Västerbotten.

Du flyttar från Falun och ett arbete i Stockholm. Vad är egentligen ”hemma” för dig?
– Ja, det har jag undrat över själv ibland. Jag är född i Småland av skånska föräldrar, uppväxt i Stockholm och Uppsala, har arbetat i Västerbotten, Dalarna och Uppsala. Men jag har nog en förmåga att vara fullt närvarande där jag är, och nu kommer Visby att bli mitt hem helt och fullt.

Vad tar du med dig från åren som präst för de kommunalare som skrivit till dig under åren?
– Många kommunalare möter i sitt arbete människor i utsatthet. Allt det tar jag med mig, det perspektivet och den blicken. Det var förresten en diakon i Visby som startade uppropet mot utförsäkringarna, många präster och diakoner ser de växande klyftorna i Sverige och reagerar.

Kommer du att röra dig i andra kretsar nu, som biskop?
– Nej, jag ska fortsätta vara medvandrare, det är inte maktpositionen som lockar mig. Jag litar på att min omgivning reagerar om jag skulle avvika från det. Biskopsgården i Visby ska vara en mötesplats.

När är du på plats i Visby?
– Just nu är det hektiskt, jag håller på att avsluta mitt gamla arbete och planera för mitt nya uppdrag. Jag lever bland flyttkartonger både på jobbet och hemma. Den 6 mars blir jag vigd till biskop, det sker i Uppsala domkyrka och innan dess ska vårt flyttlass ha anlänt till Visby.