– Jag kan inte säga att det inte finns någon sådan effekt, det är möjligt att det finns. Men jag har i varje fall inte hittat något samband mellan att pressa ner a-kassan och möjligheten att få ut arbetslösa i arbete, sade Madelene Nordlund, universitetslektor vid Umeå universitet, vid ett seminarium om bland annat långtidsarbetslöshet på tisdagen den 1 februari.

Madelene Nordlund
Madelene Nordlund

Sambanden handlar i stället om utbildningsnivå och antalet lediga jobb på orten där man bor, enligt Madelene Nordlund.
Hon har i en avhandling följt upp vad som hänt med en stor grupp som blev arbetslösa 1993 (50000 personer) under 10 år fram till 2003.
Regeringen inledde efter valet 2006 stora justeringar av nivåerna i a-kassan, just med motivering att få ut fler i arbete. Bland annat infördes avtrappningar efter vissa tider i arbetslöshetsförsäkringen.
Är därmed en avtrappad arbetslöshetsförsäkring fel politik?
– Eftersom jag inte hittat någon sådan koppling så är jag lite tveksam till detta.
Hon påpekar att avsaknaden av samband handlar om människor som blivit arbetslösa i en lågkonjunktur, som i början av 90-talet.
– Man kan tänka sig att nivån i a-kassan spelar en högre roll i en högkonjunktur men det är något som måste studeras i så fall, säger hon.

Hon har också tittat på skillnaderna mellan olika arbetsmarknadsåtgärder för den här gruppen arbetslösa, och delat in åtgärderna i så kallade anställningsåtgärder (t ex jobb med subventioner, plusjobb, nystartsjobb etc) och träningsåtgärder (t ex arbetsmarknadsutbildningar). Där har hon kommit fram till att träningsåtgärderna har bättre effekt på lång sikt.
– Att erbjuda kvalitativa utbildningsprogram ökar anställningsbarheten, säger Madelene Nordlund.

En orsak är bland annat att en arbetsmarknadsutbildning ofta kan leda till fortsatt utbildning för många arbetslösa.
För dem som skrevs i anställningsprogram, var chansen att få ett jobb som varar i minst ett år efter arbetslösheten till och med lägre än för gruppen öppet arbetslösa, utan någon åtgärd över huvud taget.
– Det har att göra med att i anställningsprogram förutsätter det att man inte tränger undan ordinarie sysselsättning och det som de arbetslöse då lär sig på arbetsplatsen är det egentligen ingen arbetsgivare som efterfrågar.