Filmen granskar hur norsk sjukvårdspolitik rakt av importerat den japanska Toyotamodellen och fått in ett kapitalistiskt, ekonomiskt tänkande i sjukvårdspolitiken, något som i högsta grad är relevant även i Sverige.

Med en speciell film- och klippteknik och arrangerade scener har Bustnes avslöjat det absurda i att se på bilar och sjukhuspatienter på samma sätt. Människor på löpande band varvas med intervjuer och gamla klipp med Margaret Thatcher bland andra. Och det är gjort med en sorts musikalisk rytm, som hamrar in budskapet på ett effektivt sätt. Många av bilderna dröjer sig kvar hos betraktaren.
En hel del sjukvårdspersonal var på plats vid filmfestivalen och hyllade filmen unisont.

Håvard Bustnes förklarade efter visningen hur idén till filmen växte fram.
– Jag hade gjort en film om telefonförsäljare, som handlade en hel del om att i den branschen sätter de mått på allting, varenda sekund var prissatt, vilket gjorde att de många gånger gick över sina egna etiska gränser. I samma veva åkte jag förbi sjukhuset och tänkte för mig själv att där är det väl i alla all inte på det sättet. Men sen satte jag mig in i hälsopolitiken och såg ganska snart att det var precis samma sak där.

Norsk television ska visa filmen senare i år. SVT har inte köpt in den, än så länge.