För tjugo år sen anlades en återvinningsstation i Bjurholm, fyra kilometer utanför tätorten. El skulle dras fram, men så blev det aldrig. Hittills har den som jobbar på återvinningsstationen fått klara sig utan toalett, någonstans att värma sig och tvätta händerna, fika. Stationen har öppet tre timmar en vardag och en lördag i veckan, innan det blir mörkt.
På vintern kan det bli neråt 30 grader kallt.

– Jag har suttit i min bil med motorn på, berättar Arne Bergman, en av de sex som i sin tjänst också har pass på återvinningsstationen. Men man får gå ut och in och hjälpa folk, passa på att ta en fika i bilen när det är lugnt. Och gå ut i skogen eller åka in till Bjurholm om man behöver gå på toaletten.
Maggie Jakobsson är ordförande i sektionen i Bjurholm.
– Sen jag blev huvudskyddsombud för fyra år sen har jag bråkat om det här. Först efter att vi tog hit arbetsmiljöinspektionen blev det fart, och man ordnade fram en barack. Med ett dieselaggregat får man fram el, och det finns toalett och tvättmöjlighet i baracken. Hela tiden har det funnits olika bortförklaringar. Men arbetsmiljöinspektionen ska nu granska arbetsmiljön i hela förvaltningen, efter nyår.

Arne Bergman ser den plötsliga ”lösningen” som en panikåtgärd.
– Som att städa innan kungen kommer.
Bara tre av de sex har traktorkörkort och kan ta med sig boden och dieselaggregatet när de åker till återvinningsstationen.
– Det är inte kul att be kolleger rycka ut en lördag för att släpa ut baracken, konstaterar han. Den kan inte stå kvar därute, återvinningsstationen är inte inhägnad, den riskerar att bli sönderslagen.
– Nu talas det om att vi ska emot miljöfarligt avfall där ute också, men att stå där i mörkret och hantera kemikalier – nej, det ställer jag inte upp på!