– Jättestolt. Det är väl det enkla svaret.

I prismotiveringen står det om dina ”snälla elakheter”. Hur gör man såna?
– Ja, är de så snälla? Om man säger att samhället är dysfunktionellt, så tror jag inte att det beror på onda personer, utan mer på hur samhället är uppbyggt. På strukturer. Och gestaltar man strukturerna i vardagen, då framstår det nog mer som snällt. Jag tror de flesta människor om gott, även de som gör ont. Faktiskt. Jag tror att det är klokt att förhålla sig så.  

Det finns ett tydligt klassperspektiv i dina serier. Vad kommer det ur?
– Det har jag nog fått med moders- och fadersmjölken. Morfar var fackföreningskämpe och mamma konstnärinna. Sen var det ett tydligt ställningstagande från bägge mina föräldrar i Vietnamrörelsen. Krig är det dummaste som kan hända, och är man ung och ser det så blir det så att man måste göra ett val. Jag diskuterade politik och försökte verkligen att förstå. Jag växte upp rätt skyddat i Danderyd, men flyttade i slutet av 60-talet till Farsta. Så på nåt sätt har jag fått det gratis: sett hur det ser ut på olika ställen. Det har jag nog haft glädje av. Men framför allt en tydlig insikt i att världen går att analysera. En förhoppning om att det inte är lagbundet.

Vad driver dig?
– Nyfikenhet. Sen tror jag att bilder och berättelser – apropå att en del stora partier saknar berättelser – ibland kan formulera ett statistiskt förhållande, eller en verklighet som behöver synas. Och då blir det ett slags gemensamt utforskande av världen i bästa fall. Och så drivs jag av lust – det är det roligaste: att sätta sig ner och försöka föda en ny idé. Så länge människor lever kommer man att göra satir. Man måste bygga bilder och berättelser om vart man ska gå nån vart. Och är en bild rolig eller effektiv så har den en betydelse. De bilder jag har gjort som har haft störst betydelse är naturligtvis Kommunal-bilderna i kraft av att de används av en rörelse. Jag är väldigt noga med vem som får använda bilderna, de färgas ju av användaren.

Kan du nån gång känna att du är för tätt förknippad med Kommunal?
– Kommunal har ettåriga avtal med mina bilder. Det finns en klok tanke i det: Skulle jag känna att jag inte vill bli förknippad med Kommunal skulle jag kunna avbryta samarbetet. Men jag vet inte vad som skulle hända då. För mig är fackföreningsrörelsens styrka det som gör att vi lever i ett civiliserat land, så ser min världsbild ut. Eller i alla fall någorlunda civiliserat.

Hur jobbar du?
– Inte utan hjälp. Jag tror min största talang är att jag tidigt lärde mig att läsa av hur det fungerar och därmed ändra bilden eller idén. Först jobbar jag med Lena, min fru, som får kolla alla idéer. Sen jobbar jag systematiskt mot alla uppdragsgivare: skickar skisser. På slutet gör jag originalet.

Dina första runda teckningar gjorde du för Kommunal 1993. Vad har hänt under den tiden?
– En sak som är intressant är att förbundet fortfarande använder flera av de allra första bilderna. Hade jag blivit tillfrågad då hade jag svarat att jag hoppas att de här bilderna känns daterade om 20 år, att man helt enkelt inte förstår dem. Men så är det inte.

Vad säger det om samhället?
– Det säger att det har gått åt fel håll, det har åtminstone inte gått åt rätt håll. Det som jag hakade upp mig då var pratet om valfrihet. Jag gjorde satir på vad det skulle kunna betyda i värsta fall. Vad det fina ordet valfrihet i praktiken skulle kunna betyda för oss längst ner. Valfrihetsrevolutionen var det mål man hade, som var överordnat allt annat. Där står vi nu och det är segregation man har lyckats genomföra. Då spräcks samhällskontraktet. Nu är det högkonjunktur igen och bostadsbubblor och läser man lite djupare mellan raderna ser man att Sverige har de högst övervärderade bostäderna, då kommer det igen: att vi som bor i hyreslägenheter kommer att få betala det igen. Eftersom bankerna ska överleva. Man blir lite trött… Det vet du ju själv: Det finns ingen glädje att säga ”vad var det jag sa”. Den glädjen är kortvarig. Det finns ju människor som går runt och trivs med att säga vad var det jag sa, men jag är inte sån.

Har du någon egen favorit?
– Svårt att säga. Men ”Gomorron! Läggdags!” visste jag var en fungerande bild. Det är så kort text också…

Vad gör du just nu?
– Författaren Johan Althoff har på gång en ny bok. Vi ska sätta oss ner den här veckan. Annars har jag haft utställningar i Norrköping och i Östersund och gör mycket föreläsningar.