– Det är väl alldeles utmärkt att Socialstyrelsen är beredd att diskutera en minimibemanning. Vi gick ut med det kravet för att vi har sett hur allvarligt underbemanningen påverkar våra medlemmars arbetssituation, säger hon.

Annelie Nordström är inte förvånad över resultatet av Socialstyrelsens granskning.
– Det är förfärligt men jag vet att det ser ut så här och det är ett resultat av att kommunerna i alltför många år har bemannat efter budget och inte efter behov.
– Jag är arg och besviken framförallt för de äldres skull men också för våra medlemmar som tvingas gör ett jobb där de inte har någon chans att göra sitt bästa.
Nu måste kommunerna ta tillbaka sitt ansvar för utvecklingen av äldreomsorgen.
– De måste kliva fram och prioritera den här verksamheten. Men om man ska få dem att göra det måste också regeringen kliva fram och sluta tala om att det inte finns något samband mellan bemanning och kvalitet, säger Annelie Norström som också upprepar sitt krav på fler särskilda demensboenden.

Förutom stora problem med underbemanning och gamla som lämnades ensamma och inlåsta, visade granskningen också att personalen själva var mer försiktiga i att uppskatta behoven än Socialstyrelsen. De anställda vid 40 procent av enheterna bedömde att bemanningen var för låg för att ge en god vård, men Socialstyrelsen anser att siffran är högre, 58 procent.
Här finns en klar genusaspekt, tror Annelie Nordström.
– Det är liksom kvinnans lott att finna sig i att göra sitt jobb och stå på brukarens sida. Man tar på sig ett stort ansvar för den kommunala ekonomin. Om inte personalen hade varit så oerhört lojal hade de här bristerna synts lite tydligare tidigare.

Har facket också varit för lojala?
– Jag vet att våra fackliga företrädare protesterar mot en för låg bemanning, men vi är inte lika duktiga på att föra oväsen utanför förhandlingsrummet. Där måste vi bli tydligare, säger hon.