Potterfinalen närmar sig, sakta men säkert efter nästan tio år. Den avgörande kampen mot Voldemort och Dödsätarna har inletts, och i biosalongen möter vi den välbekanta världen, nu ännu svartare, med de tre kämpande ungdomarna äldre och blekare, och deras utmaningar fler och svårare än någonsin. Allt bildsatt och dramatiserat med imponerande förmåga till trovärdighet och överraskningar, skickligt iscensatta skrämskott och växlingar med plats för känslor.
Den som gillar Sagan om Ringen känner igen sig i fantasymiljöerna där skog och vild natur får en mer framträdande roll än tidigare, liksom de magiska föremålen som får makt över människorna. Men en kopp te är aldrig långt borta.

 

Vi som älskar Potterböckerna kan njuta av de finurliga fantasifulla lösningarna på de saker läsarna föreställer sig via inre bilder. Samspelet mellan bok och film är utan disharmonier. Den brittiska humorn med sin ”stiff upper lip” inför livets hemskheter förstör inte de nödvändiga inslagen av sentimentalitet, utan ger i stället scenerna dess rätta inramning.
Hermione och Ron delar här ovanligt jämlikt ära och ansvar med Harry (som alltmer börjar likna Clark Kent i Stålmannen). Trions slutliga strid i den åttonde och sista filmen får vänta till nästa sommar.