Jag är övertygad om att det är så i dag också, men förutsättningarna är dock betydligt tuffare. Det vittnar många undersköterskor, vårdbiträden, skötare, ekonomipersonal – ja kort sagt alla inom värlfärdsyrkena – om. De får ofta stöd av anhöriga som ser hur situationen är när de är på besök.

De gånger det kommer rapporter från vården är det ofta när det inte fungerar och det är bra. Jag tycker att vårdpersonal har ett ansvar att slå larm, men jag önskar att det skulle kombineras med att skriva om servicehus eller hemtjänstgrupper där det finns en trevlig atmosfär, tillräckigt med resurser och där omvårdnaden sker i nära samarbete med boende och anhöriga.
Vistt kan man säga att jag till del är part i målet, men jag vet utifrån alla besök jag gjort under åren, hur mycket bra som görs och där många anställda far illa av de negativa rapporterna. Alla vill sedda och bedömda för den arbetsinsats man gör, inte hur min arbetskamrat  fungerar. Är det för lätt att dra alla över en kam ?

Änligen fredag!, utropar många. Helgen ska fyllas med vila eller aktiviteter eller en kombination av båda.
Själv ska jag se Viktor spela innebandy, jag  tittar på alla matcher. När jag kör honom till träningarna går jag först alltid en promenad, men sedan tittar jag på träningen.
Den här veckan blev jag extra varm i hjärtat. Viktor har av sina lagkamrater blivit vald till lagkapten. I morgon är det dags för den första insatsen i den rollen.
Idrotten är viktig för barn och ungdomar. Den ger gemenskap, motion och välbefinnande. Den utvecklar individer att ta del i samhället.
Riksidrottsförbundet skriver på sin hemsida om den svenska modellen och idrotten som samhällsnytta. Det blir jag glad över.
Där finns ett starkt fokus på de positiva effekterna av idrottandet och alla ideella krafter, ledare m fl som gör detta möjligt.
Det krävs även en idrottspolitik som gör att idrotten är till för alla och är jämställd.

Idrotten speglar samhället och jag är orolig för att det går åt fel håll. För mycket elitsatsning i tidig ålder och för mycket pengar tidigt.
Jag är väl medveten om, eftersom jag själv är en tävlingsmänniska, att målet är att bli bättre. Kort sagt, drömmen är att bli bäst.
Men jag vill påminna om att den drömmen har alla, även om alla inte har förutsättningarna. Det måste finnas plats för alla ändå.
RF är en sammanhållande kraft och pådrivare i idrottssverige. Jag tycker att Karin Mattson som ordförande gör ett bra jobb som har pekat ut att idrotten är en samhällsnytta.

Ni vet att jag är mycket för jämställdhet och det finns mycket att göra på det området inom idrottsvärlden. Det kommer jag att återkomma till lite senare.