Det är klart är vi flera som går är det lite annat men när min man Lasse och jag är ute tar jag allt i lite extra speciellt i uppförsbackarna för att kolla uthålligheten.

Någon svamp blev det inte, jag tittade inte så mycket heller om sanningen ska fram. Det fanns så mycket annat att njuta av.
På väg till spåret mötte jag min son Viktors gamla dagbarnvårdargrupp som varit ute med barnen i lekparken och var på väg hem för lunch. Det är kul att prata lite om hur det är och hur förändringarna påverkat dom. Idag har ett par av dem blivit egna företagare, men det är ingen förändring i övrigt. Det är ett fantastiskt gäng kvinnor som efter många år i yrket har energi och kraft att fortsätta och med rätta är stolta över sitt arbete.

I spåret var det nästan rusning. Naturligtvis är det många hundägare som rastar sina hundar och det var det många av i dag, hundar alltså.
Det måste nämligen finnas ett hunddagis i närheten, fyra hundförare med sex hundar av olika ras och storlek gjorde entré i spåret.
Jag måste säga att jag är imponerad av att de klarar av att ha sån koll på hundarna, det var vare sig morrningar eller skäll när jag mötte dem.

En stillsam fundering fick jag ändå med tanke på ROT och RUT om nästa nu blir HUT. Ska framtiden bli så att så fort nya tjänsteföretag och branscher växer fram så är det skattesubventioner som är överlevnadsfaktorn? Vad kommer det att få för konsekvenser på
löneutveckling och bra villkor för de anställda?
Det är trots allt gemensamma skatteintäkter som omfördelas i samhället. Och det måste finnas bärkraftiga företag som kan utvecklas även inom tjänstesektorn.

I övrigt var det en rask promenad och för att göra den lite roligare har jag som ni förstod inledningsvis stegmätare. Men jag roar mig med att också själv räkna steg, speciellt i uppförsbackar för att driva på tempot. Jag har idrottat i hela mitt liv och intervallträning är bra och kul.
Jag blev lite skrämd i spåret idag två löpare sprang om mig. Det är obegripligt på ett sätt, för där jag går är det mer trädrötter och sten än ett fint springspår. Så det måste vara tufft att spinga. Min eloge till dom för det.
Jag har dock ett förslag som jag tänker lansera och det är att alla löpare som ska springa om gående och som inte flämtar så man hör dem ska hojta till en bit ifrån så man vet att de kommer.
Det skulle ta bort rädslan åtminstonde för mig när jag helt plötsligt upptäcker att det flåsar till i nacken på en.

Promenadens sista utmaning var att gå om den kvinna som låg 50 meter före mig (jag är sån, tävlar mot mig själv för att prestera bättre). Det misslyckades dock.
Jag hade ökat min takt och tagit in 40 meter, men vad gör hon då? Tar en annan stig! Hur kan det hända?!
Ja, ja, i morgon blir en ny promenad och nya utmaningar i skogen.