– Reallönerna höjs.
Med en löneökning på i snitt 970 kronor på två år och den högsta procentsiffran i offentliga sektorn kommer de 370 000 kommunalare som jobbar i kommuner och landsting att få lönepåslag som väl matchar de andras.
– Löneramen är central och kan inte förhandlas ner lokalt. Arbetsgivarnas utgångsbud om noll garanterade kronor, där eventuella pengar skulle fördelas direkt från den lokala chefens ficka, var ett allvarligt hot mot löntagarnas och fackets inflytande. Det hade lämnat kommunal­­arna ­under­ordnade och maktlösa i en fråga som är fackets mest centrala. Varje anställd hade fått sälja sig själv, utlämnad åt arbetsgivarens godtycke. Nu får Kommunal förhandla lokalt om en pott som inte går att sänka. Däremot garanteras ingen högre påslag än totalt 200 kronor i månaden under avtalsperioden. Resten ska fördelas individuellt. Här gäller det att jobba hårt med ­löne­system och kriterier för att minska upplevda orättvisor. Individuellt satta löner kan vara en språngbräda till utveckling, men i många kommuner funkar det inte och bidrar istället till dålig stämning. Beklagligt nog fick Kommunal inte igenom så höga lägstalöner som de önskat. Men med tanke på debatten, där Svenskt Näringsliv önskat sänkning av alla ­in­gångslöner är det ändå acceptabelt.
– Arbetstider och jämställdhet kommer nu på dagordningen genom skarpare skrivningar och arbetsgrupper.
Heltidsfrågan är nu ett gemensamt ansvar, och pressen ökar därmed på arbetsgivarna att göra något åt ­deltids­eländet. Någon öronmärkt jämställdhetspott finns inte, men av de framförhandlade pengarna räknar parterna att ungefär 130–140 kronor kommer från kraven på mer jämställda löner.
– Överhuvudtaget verkar de kvinnodominerade serviceförbunden Kommunal och Handels ha klarat reallöneförhandlingarna med arbetsgivarna mer smärtfritt än industrisektorn den här gången.
Industriavtalet sprack på två ledder, både mellan LO-förbunden och mot tjänstemännen. Att det inte höll kan bero på krisen, men också på lång och varaktig söndring.
Sammantaget kom Kommunal väl ut ur denna avtalsrörelse som började så dystert. Löneökningar till alla är förstås viktigast för stunden. Men på lång sikt är makten över lönebildningen, med säkerställda nivåer, och möjlighet till insyn och jämförelser ännu mer betydelsefull.
Tappar Kommunal denna centrala roll, riskerar de att tappa taget totalt.