Moderator: Välkomna till chatten om mobbning! Kristina och Anita sitter redo bakom tangentbordet för att svara på frågor.

Facket neutralt: Kan facket välja sida i en konflikt där ena parten upplever sig mobbad? Eller ska facket vara neutralt och hur går det till, som ni ser på saken?
Kristina Östberg: Facket ska absolut vara neutralt! Det ska också en arbetsgivare vara. Det som ska göras är en utredning vad det är som pågår. Först då kan man avgöra vad som ska göras.

Nina: Min dotter mår inge vidare. Jag misstänker att hon mobbas på jobbet. Hon är uska inom hemvården. Hon säger att det inte är så, men vill inte säga vad som gör henne deprimerad. Hon blev mobbad av ett gäng på högstadiet. Hur kan jag hjälpa henne vidare?
Kristina Östberg: Förstår din oro. Jag tycker att man ska söka hjälp om man mår dåligt. Föräldrar kan inte alltid hjälpa, men du kan se till att hon kommer till husläkaren. Man kan må dåligt av att ha blivit mobbad tidigare i livet och det finns bra behandlingar för det.

Lasse: Hur ska man gå vidare om man tror att någon utsätts för mobbning på jobbet? Ska man ta det med arbetskamraterna eller chefen först?
Kristina Östberg: Till vem man ska gå beror på situationen. Det är bra att på ett korrekt sätt säga till mobbaren att ?jag gillar inte det du gör”. Nu brukar det inte hindra en mobbare (det gör att en oavsiktlig mobbare slutar med att mobba). Gå till chefen och fråga hur chefen ser på gruppens arbetsmiljö. Säg att du inte kan ha en sån här arbetsmiljö. Säg inget negativt om mobbaren, om du gör det kan det i ett senare läge vändas emot dig.

Eva: Hur hjälper man den som känner sig mobbad – och som kanske blivit det genom att vara väldigt otrevlig i gruppen? Det kan ju vara så att alla tröttnar på denna jobbiga och självupptagna person!
Kristina Östberg: Självklart ledsnar man på en person som är otrevlig. Hon måste först själv ändra sitt beteende. Jag har mött en del som tycker att de är mobbade, men har själva en problematik i sitt beteende.

unni: varför är det så svårt att glömma och förlåta mobbing?
Kristina Östberg: Därför att det är en djup kränkning av sitt männsikovärde. Dessutom brukar det förändra de grundläggande antagandena om hur man ser på sig själv, på andra och på framtiden och det kan leda till en djup kris, depression och ångest som kan vara i många år, om man inte tar hjälp med det. Förändringen handlar om att man från att ha varit en bra person (i sin egen syn) blir oduglig, från att lita på andra till att bli misstänksam och från att ha en bra framtid till att den blir osäker. Det kan få vem som helst att må jättedåligt. Det går att försona sig men det kräver hjälp av en kunnig person.

Lasse: Hur ska man gå vidare om man tror att någon utsätts för mobbning på jobbet? Ska man ta det med arbetskamraterna eller chefen först?
Anita von Schéele: Om du har en bra relation med den som blir mobbad, så tycker jag att du först ska ta ett försiktigt samtal med denna. Mobbning är ett arbetsproblem som berör många och det är lätt hänt att åtgärder kan ”svälla över alla bräddar” och då blir den mobbade ännu mera ansatt. Hon/han bör bli förberedd och acceptera att någon börjar ta i problemen.

Undrande: Varför är det så många grupper i offentliga sektorn som har problem med konflikter som urartar. Vet man inte något alls om spelregler människor emellan?
Kristina Östberg: Det finns ungefär lika mycket mobbning i offentlig sektor, som i privat (enligt statistik och erfarenhet). I privat sektor blir det inte offentligt på samma sätt, det står inte om det i tidningarna. Min uppfattning är att det finns regler och ramar i offentlig sektor, men i VISSA grupper följer man inte det som är sagt. Det handlar om klimatet och ledningen i en viss grupp.

Intresserad: Att gå vidare och glömma det som varit verkar vara mkt svårt för mobbingoffer. Vad beror det på?
Kristina Östberg: Kolla svaret i en tidigare fråga

britt åkesson: jag fick sluta jobbet på grund av mobbning jag undrar om jag är berättigad till avgångs veder lag fick ingenting har sjuk ersättning mår dåligt efter 5 år även om jag mår bättre blev inte gokänd av försäkrings kassan som mobbning vem står på min sida
Kristina Östberg: Det har varit mycket scårt att få mobbning erkänt som arbetsskada, det finns några fall där det har blivit ersättning. Det vanligaste är att den anställde som blir utsatt slutar och får ekonomiska problem, kanske blir sjukskriven, vilket är förfärligt. Om du är fackmedlem så kan du vända dig med din fråga till en ombudsman. Det är svårt att i efterhand få ett avgångsvederlag.

Intresserad: Att gå vidare och glömma det som varit verkar vara mkt svårt för mobbingoffer. Vad beror det på?
Anita von Schéele: För vuxna handlar det om en mycket svår livskris och helt chockartade upplevelser. Många funderar efteråt i många år över vad dom själva kan ha gjort för fel. Att konfrontera mobbarna och fråga om det leder sällan till något. Att acceptera det som hänt och att också förlåta sig själv för att det hände, leder framåt. Men det kan behövas samtalshjälp för en del.

Lasse: Varför upplever vissa det som en rå och hjärtilig ton på jobbet, medans andra tar det som mobbing?
Kristina Östberg: Jag tror: en rå och hjärtlig stämning betyder att vad som helst kan sägas, det blir lite av en ”familj”. Det brukar inte bli bra i längden för det kan bli gränslöst vad man säger och tycker. Det är ju en arbetsplats, inte sin familj.

Undrande: Varför är det så många grupper i offentliga sektorn som har problem med konflikter som urartar. Vet man inte något alls om spelregler människor emellan?
Anita von Schéele: Det kan verka som om det är fler konflikter inom offentliga sektorn, men det är lika vanligt i privata företag. Skillnaden är snarare att privata sektorn har klara lönsamhetskrav och att man därför snabbare flyttar isär eller löser ut människor som inte passar ihop. Alla parter där är också mer försiktiga med att få negativ uppmärksamhet offentligt.

Lasse: Varför upplever vissa det som en rå och hjärtilig ton på jobbet, medans andra tar det som mobbing?
Anita von Schéele: Man kan aldrig veta vem som reagerar negativt på en rå och hjärtlig ton. En sådan ton brukar omfatta ett mindre gäng som med detta bevisar samhörighet och kamratskap. Men det utesluter andra som inte kan eller vågar ”hänga med” i snacket. Försiktighet med hur man pratar med varandra på jobbet bör anmodas.

Nicole: Jag blev mobbad under flera år av en person som har AS (Aspergers syndrom). En person som anses vara duktig och arbetsam, men extremt dominerande inom hela personalstyrkan (12 personer), inkl. chef som är rädd för konflikter. Alla upplever sig nedvärderande p.g.a denna person som ständigt hånar och ironiserar och skyltar inför andra med sin duktighet, men ingen vågar ta upp problematiken. Även företagshälsovård säger att det här är svårt. Hur handskas man med detta? Bör alla acceptera denna situation som håller på att förvandlas till en arbetsplats där man inte kan andas? Personen kommenterar/kritiserar varenda steg och har överlägsen kontroll på allt som görs och sägas.
Kristina Östberg: Min erfarenhet är tvärtom, att om man har aspergerproblematik så kan man bli utsatt för mobbnoing. Jag har inte som psykoterapeut mött en som har asperger som kan ironisera på det sättet som du beskriver. Oftast tar de allting för bokstavligt och kan inte förstå undermeningar. För det andra så kan en diagnos inte avgöra hur man beter sig på arbetsplatsen. Om det finns en problematik med beteenden så MÅSTE arbetsgivaren ta i det och det är av omtanke för den som har en diagnos. Min erfarenhet är att vissa med asperger (alla människor är olika även i sin diagnos) kan bli för envisa och slutar inte att argumentera sin bild. Om personer har asperger så vet den om sin problematik, eller hur och då borde det inte vara svårt att ta ett samtal om detta. En viktig sak är ledaren, om den har problem med konflikter är den på fel jobb. Den har betalt att ta tag i sånt här.

Eva: Hur hjälper man den som känner sig mobbad – och som kanske blivit det genom att vara väldigt otrevlig i gruppen? Det kan ju vara så att alla tröttnar på denna jobbiga och självupptagna person!
Anita von Schéele: Någon som känner att han/hon orkar med personen eller helst chefen bör tala med denna i slutet rum och förklara att det är läge för en attitydförändring.

Nicole: Jag blev uppsagt p.g.a arbetsbrist i januari 2010, fast egentligen handlade det om mobbning på arbetsplatsen. Kan jag, som f.d. personal själv göra anmälan till Arbetsmiljöverket om mobbning och bristfälligt ledarskap på arbetsplatsen? Både facket och högre chef har kännedom om problematiken sedan tidigare. Nu är jag uppsagt, men vill att kommunledningen (via Arbetsmiljöverket) tar sitt ansvar för att förändra arbetsmiljön på den offentliga arbetsplatsen.
Anita von Schéele: Ja du kan kontakta arbetsmiljöverket. Men dom tar i princip bara upp ärenden/problem som är aktuella medan man jobbar kvar. Du kan be ditt tidigare skyddsombud att anmäla om problemen finns kvar.

Maria: Hej. Jag undrar hur man någonsin ska kunna komma någon vart med mobbing då allting bara sägs vara ”hörsägen” ”tolkningsfråga” och ”inga vittnen finns”? Själv har jag fått uppleva hur min egen fackliga sektion, helt utan att ens IFRÅGASÄTTA påståenden om mig KÖPER ALLT det som påtalas bakom min rygg och därmed VÄLJER vilka dom ska tro på UTAN att ens fråga mig! Enligt min sektion så försvarar man sig med att ha tystnadsplikt så jag kunde inte få någon konfrontation med dom inblandade. MEN då borde dom väl inte ens talat om för mig att man klagat på mig som platsombud/skyddsombud? Jag fick ingen chans att ens försvara mig och får idag finna mig i att vara syndabock för mycket av dom arbetsrelaterade problem som jag lyft. Av sektionen fick jag rådet att säga upp mitt uppdrag som platsombud!? Detta tillstår dom förstås inte efteråt då jag själv ordnar med en konfrontation med sektionen! Jag var så ledsen och förtvivlad att jag inte orkade ta någon vidare strid med dom. Kände förstås också att man redan bestämt sig och ville helt enkelt ha bort mig. Konstigt så engagerad som jag varit! Berodde det kanske på att jag varit FÖR engagerad? Jag kände mig minst sagt omtumlad! Kan man bli det som skyddsombud? Tack vare kontakt med Anita Wallstedt så klarade jag av och klarar fortfarande av att arbeta kvar MEN jag känner mig förstås fruktansvärt orättvist behandlad av både min sektion och dom som anklagat mig för att MOBBA DOM??(personer som helt öppet fryst ut mig och förlöjligat mig på tex stormöte!) Dessa har nu tagit plats som skyddsombud på vår arbetsplats vilket förstås känns som ett ytterligare hån! Hur skulle jag gjort istället? Hade jag överhuvudtaget kunnat göra något annorlunda? Jag läste en bok om mobbing där man tar upp just detta att mobbarna själva säger sig vara mobbade och att dom i regel hinner först med att beklaga sig, så tokigt kan det alltså vara? Hur kan man överhuvudtaget lösa sådan situationer?
Kristina Östberg: Det är en viktig frågeställning som du skriver om. Kan man bli för engagerad? Självklart kan man det. Jag vet förstås inget om situationen du har varit i, men man kan ta sig en för stor roll utan att ha befogenheterna. Då kan man möta motstånd. Det kan också vara att du har rört vid frågor som handlar om informell makt utan att förstå det själv. Då kan man bli kritiserad fast man har rätten på sin sida. När det gäller mobbning är det viktigt att utgå från definitionen, för allt är inte mobbning.

Nicole: Har Arbetsmiljöverket begränsade tider för anmälan? Vem får/kan göra anmälan? Mobbning och inkompetent ledarskap. Kan man göra anmälan om detta?
Kristina Östberg: Se Anitas svar om detta.

Nicole: Har Arbetsmiljöverket begränsade tider för anmälan? Vem får/kan göra anmälan? Mobbning och inkompetent ledarskap. Kan man göra anmälan om detta?
Anita von Schéele: Arbetsmiljölagen är en förebyggande lag. Det betyder att arbetsmiljöverket i princip inte hanterar problem i förfluten tid utan situationer som utan åtgärder kan riskera hälsofara framöver. En arbetsmiljöinspektion betyder att inspektören kräver fram alla ”papper” på bordet från arbetsgivaren omkring vilka förebyggande arbetmiljöåtgärder som gjorts och vilka policys som finns etc.

Nina: Min dotter mår inge vidare. Jag misstänker att hon mobbas på jobbet. Hon är uska inom hemvården. Hon säger att det inte är så, men vill inte säga vad som gör henne deprimerad. Hon blev mobbad av ett gäng på högstadiet. Hur kan jag hjälpa henne vidare?
Anita von Schéele: Stötta, stötta och stötta henne som person. Du kan ju inte vara säker på att hon är mobbad. Kanske har hon andra problem som hon helst inte vill oroa dig med. Det svåra med att ha vuxna barn är egentligen att se dom som vuxna, finnas där men inte göra för mycket – i all välmening.

Anita von Schéele: Till Nicole Du frågade om vem som kan göra anmälan till Arbetsmiljöverket och om man kan anmäla mobbning och inkompetent ledarskap. Alla enskilda anställda kan göra anmälan om arbetsmiljöbrister även anonymt, men ”gången” är att man först ska gå till chefen och påtala hälsofaran eller till skyddsombud/huvudskyddsombud som ska ta upp det med chefen och kräva förbättringar. Om cheferna/arbetsgivaren inte gör något åt saken och farorna finns kvar så ska skyddsombudet anmäla till Arbetsmiljöverket som bedömer om dom ska göra en inspektion. Inkompetent ledarskap kan vara en subjektiv bedömning hos den som anmäler och brukar inte omfattas av inspektion.

Nicole: Jag blev uppsagt p.g.a arbetsbrist i januari 2010, fast egentligen handlade det om mobbning på arbetsplatsen. Kan jag, som f.d. personal själv göra anmälan till Arbetsmiljöverket om mobbning och bristfälligt ledarskap på arbetsplatsen? Både facket och högre chef har kännedom om problematiken sedan tidigare. Nu är jag uppsagt, men vill att kommunledningen (via Arbetsmiljöverket) tar sitt ansvar för att förändra arbetsmiljön på den offentliga arbetsplatsen.
Kristina Östberg: Se också Anitas svar. Några tankar från mig: det viktigaste du har att göra är att ta hand om dig själv först och främst. Jag förstår om du vill att kommunledningen ska göra nåt. MEN om de är ovilliga att göra nåt just nu så kan det bli en ytterligare kränkning för dig. Min erfarenhet är att om en arbetgivare inte har gjort nåt ännu, så kan det ta flera år innan nåt görs. Under tiden kan en delsom varit utsatta för mobbning ”fastna” så att de inte kommer vidare.

Maria: Hej. Jag undrar hur man någonsin ska kunna komma någon vart med mobbing då allting bara sägs vara ”hörsägen” ”tolkningsfråga” och ”inga vittnen finns”? Själv har jag fått uppleva hur min egen fackliga sektion, helt utan att ens IFRÅGASÄTTA påståenden om mig KÖPER ALLT det som påtalas bakom min rygg och därmed VÄLJER vilka dom ska tro på UTAN att ens fråga mig! Enligt min sektion så försvarar man sig med att ha tystnadsplikt så jag kunde inte få någon konfrontation med dom inblandade. MEN då borde dom väl inte ens talat om för mig att man klagat på mig som platsombud/skyddsombud? Jag fick ingen chans att ens försvara mig och får idag finna mig i att vara syndabock för mycket av dom arbetsrelaterade problem som jag lyft. Av sektionen fick jag rådet att säga upp mitt uppdrag som platsombud!? Detta tillstår dom förstås inte efteråt då jag själv ordnar med en konfrontation med sektionen! Jag var så ledsen och förtvivlad att jag inte orkade ta någon vidare strid med dom. Kände förstås också att man redan bestämt sig och ville helt enkelt ha bort mig. Konstigt så engagerad som jag varit! Berodde det kanske på att jag varit FÖR engagerad? Jag kände mig minst sagt omtumlad! Kan man bli det som skyddsombud? Tack vare kontakt med Anita Wallstedt så klarade jag av och klarar fortfarande av att arbeta kvar MEN jag känner mig förstås fruktansvärt orättvist behandlad av både min sektion och dom som anklagat mig för att MOBBA DOM??(personer som helt öppet fryst ut mig och förlöjligat mig på tex stormöte!) Dessa har nu tagit plats som skyddsombud på vår arbetsplats vilket förstås känns som ett ytterligare hån! Hur skulle jag gjort istället? Hade jag överhuvudtaget kunnat göra något annorlunda? Jag läste en bok om mobbing där man tar upp just detta att mobbarna själva säger sig vara mobbade och att dom i regel hinner först med att beklaga sig, så tokigt kan det alltså vara? Hur kan man överhuvudtaget lösa sådan situationer?
Anita von Schéele: Det är mycket svårt att uppleva att det talas bakom ryggen. Svårt att komma åt – alla viker undan om man frågar – och svårt att bryta. Jag tror att det bästa man kan göra ändå är att fortsätta vara den man är. Förr eller senare blir man ”bortglömd” som måltavla. Som skyddsombud är det lätt att bli utsatt för kritik och tyckanden. Var glad att du slipper det nu.

Lasse: Har ni några funderingar kring varför vissa blir den som mobbar?
Anita von Schéele: Min erfarenhet är att det ofta är personer som på något sätt känner sig hotade själva och går till ”angrepp” istället för att ha modet att direkt reda ut problem och konflikter. Man brukar ibland påstå att dom som mobbats som barn har större risk för att bli mobbade som vuxna. Detta är fel och precis tvärtom! Om man tidigt lärt sig att sätta omgivningen på plats och rädda sig själv genom att mobba så finns det en stor risk att man fortsätter med det beteendet som vuxen också. Därför bör mera uppmärksamhet riktas på mobbarnas problem att hantera sitt beteende och sina relationer.

Facket neutralt: Kan facket välja sida i en konflikt där ena parten upplever sig mobbad? Eller ska facket vara neutralt och hur går det till, som ni ser på saken?
Anita von Schéele: Facket ska stötta sin medlem. Ibland är det konflikter som omfattar flera medlemmar emot varndra. Då ska den fackliga förhandlaren stå neutral. Ngn annan kan uppträda stöttande och hjälpa en enskild medlem till bra enskild problemlösning.

Lasse: Har ni några funderingar kring varför vissa blir den som mobbar?
Kristina Östberg: Vem som helst KAN mobba i ett visst läge, men alla gör inte det. Den som inte gör det, tänker på konsekvenserna av sina beteenden, om de kan såra etc. Min uppfattning är att mobbning alltid handlar om makt och att ha förmågan att gå över gränser. De mobbare jag träffar tycker inte att de mobbar, det tycker att de har rätt att tycka och göra som de gör. När de blir stoppade, tex att chefen tar upp det och kräver en förändring kan de bli förvånade. de har vant sig vid att det är OK att bete sig som de gör. Därför är det så viktigt att chefen är mer närvarande i grupper som har ett negativt klimat. När det gäller äldreomsorgen och hemtjänsten är chefen sällan en sk närvarande chef vilket kan ge större osäkerhetszoner, vilket kan ge utrymme för informella ledare. Det är aldrig bra.

Lasse: Finns det någon forskning kring om mobbningen är könsbunden på något sätt? Mobbar kvinnor mer än män t ex?
Anita von Schéele: Det har gjorts forksningsförsök och där har kvinnor i vården dominerat bilden. Men det beror sannolikt på att vårdsektorn är största arbetsgivare och där jobbar flest kvinnor. Män och kvinnor mobbar på olika sätt i allmänhet.

unni: varför är det så svårt att glömma och förlåta mobbing?
Anita von Schéele: Mobbning är mänskligt och det är svårt att förlåta mänskliga fel som också kan finnas hos en själv.

Lasse: Finns det någon forskning kring om mobbningen är könsbunden på något sätt? Mobbar kvinnor mer än män t ex?
Kristina Östberg: Det är ungefär samma omfattning, men forskningen säger att män blir mobbade under längre tid, flera år. Man tror att det beror på att kvinnor har lättare att ta hjälp tidigare. Mobbningens effekter är lika förfärliga vare sig det gäller män eller kvinnor. Metoderna i mobbningen kan vara olika om det är män eller kvinnor som mobbar.

Moderator: Klockan har passerat 11! Vi tackar läsarna för alla frågor och Kristina och Anita som ställde upp med svaren!

britt åkesson: jag fick sluta jobbet på grund av mobbning jag undrar om jag är berättigad till avgångs veder lag fick ingenting har sjuk ersättning mår dåligt efter 5 år även om jag mår bättre blev inte gokänd av försäkrings kassan som mobbning vem står på min sida
Anita von Schéele: Försök allt du kan at gå vidare! Häng inte kvar i att du blev mobbad. Du är inget offer utan en människa som haft otur. Dina möjligheter till upprättelse eller ekonomisk kompensation efter fem år är oändligt små.

Kristina Östberg: Tack för alla frågor, det har varit trevligt att chatta med er! Hälsningar Kirstina