En söndag i socknen, där gingo nu tre
Ja, efter mässan när kaffe var bjudet
Midvintern yrde och prästen var me
Det enda som hördes var snöstormsoljudet.

De gick över fälten med pinade sinnen
Bonden och prästen och frustande drängen
Och drömde sig bort uti vårliga minnen
Men mest nog till värmande sängen.

Plötsligt slog drängen med armarna ut
Så snön föllo bort ifrån svinrockens läder
”Mässa i ottan, det kan jag stå ut
men det är nu ett helvetes väder!”

Bonden slog ut och gav dränken en spark
”Vakta din tunga, förbaskade tok!
När prästen så ädelt går med på vår mark
Är jävulens ordval nu inte så klokt!”

Bonden och drängen och frysande prästen
Gick där och led över isande slätt
När prästen så stannade, sade ”Förresten…
Jag tror nog att drängen har rätt!”