Förmodligen känns det tungt för dig om du blivit av med ditt jobb och det är fullt tillåtet att känna förtvivlan, frustration, bitterhet och sorg över det som skett. Det är en naturlig reaktion och det är inte ett tecken på att du tänker fel på något sätt. Och det är också naturligt att du tänker i negativa banor snarare än i positiva.
Omgivningen, inklusive arbetsförmedlare och coacher kanske ”tjatar” om att du bara måste se de möjligheter som faktiskt finns i din vardag som arbetssökande och som människa.
Och det är ju också sant, men just nu kanske du har svårt att ta till dig dessa ord.

Kanske det bästa tipset som jag kan bjuda på är att du gärna kan försöka hitta andra personer som är i samma situation som dig. Kanske känner du andra på din gamla arbetsplats som också blivit av med sitt jobb? Andra människor som liksom du just nu har det tufft.

Bilda en överlevnadsgrupp eller om du så vill kalla den, en stödgrupp. Kanske kan ni bli en grupp på 5-10 personer. Ju fler ni blir, desto mindre gör det om någon eller några inte kan vara med när ni träffas. Lämplig mötesfrekvens är en gång i veckan, men glesare fungerar också. Hör med din lokala fackklubb om den kan ställa resurser till förfogande, ekonomiskt och materiellt.
Får ni nobben där, finns det alltid studieförbund att vända sig till.

En överlevnadsgrupp kan fylla en stor funktion för er som just nu går utan arbete. Social gemenskap där ni peppar varandra och ger varandra tips för hur ni ska klara situationen som arbetssökande. Det finns många aktiviteter som man kan hitta på och som inte kostar så mycket.
Det viktigaste för er är att ni räddar kvar en betydande del av självkänslan inombords och det kan en grupp vara en stark resurs. Hör med fackklubben om ni kan få sponsring för någon föreläsning.
Ta kontakt med andra aktörer om ni behöver ekonomiskt stöd. Ett tips kan vara Svenska kyrkan.

Ensam är inte stark, men det kan vi vara tillsammans. Håller du inte med?