Normalt är det lätt att känna sig inspirerad som sundsvallsbo. Bara stadens vackra läge inbjuder ju till härliga naturupplevelser, men även dess tjänsteutbud och samhällsservice brukar bidra till att tillvaron känns lätt.

Förändringens vindar har omilt blåst in över hav och land och den senaste tiden har vi mot vår vilja fått läsa, lyssna och se medias rapportering av ”Striden om Sundsvalls sjukhus”. Att landstinget som länge gått ekonomisk kräftgång, nu behöver skära ner på utgifterna, kan nog ingen motsätta sig, men……
Att processen ska behöva med en så hårdhänt och okänslig styrning från politiker och inhyrda konsulter hade jag inte kunnat drömma om. Och turbulensen har varit fullständig med uppsagda sjukhusdirektörer och bristfälliga kalkyler och lösningar.

Och mitt i denna soppa har personalen bollats med på ett mycket hårdhänt och inhumant sätt. Varselbeskeden har kommit i olika omgångar och när man trodde att det var över, så var det dags för en ny omgång några månader senare.
Ett stort antal medarbetare kommer att sägas upp på Sundsvalls sjukhus. Efter det kan man fråga sig hur det blir med patientsäkerhet och arbetsmiljö för kvarvarande personal.
Mycket av detta handlar även om hur landstingsledningen värderar personalens insatser. Tycker man att undersköterskor och sjuksköterskor med flera kategorier haft så lite att göra att man nu kan göra sig av med dem, ungefär som överflödiga möbler eller någon uttjänt utrustning?

Nej! Jag tror däremot att det finns betydligt mer angelägna områden och tjänster som man borde skära ned på. Vi kunder och blivande patienter vill känna oss trygga när vi besöker sjukhuset och då vill vi ha tillräckligt med personal som servar oss.
”Var rädd om vården” brukar vi kunna läsa titt som tätt och det kan ju ingen motsätta sig egentligen. Fortsätter den negativa utvecklingen med Sundsvalls sjukhus får vi snart gå omkring med plakat med följande ordalydelse: ”Var rädd för vården!”
Och det är det väl ingen som vill.