Året är 1994 och Nelson Mandela har blivit Sydafrikas första demokratiskt valda president.
Men i efterdyningarna av apartheidregimen frodas rasismen och Mandela måste försöka ena landet. Lösningen stavas rugby.
Genom strategiska satsningar har han snart tagit det mediokra landslaget till VM-final och folket jublar som sig bör i feelgood-film.

Det är fartfyllt, högljutt, ”rugbyfokuserat” – och urbota tråkigt. Efter dryga två timmar i biostolen har det engagemang som fanns ersatts av träsmak.