Så idag har jag varit och köpt mig ett par nya gummistövlar så jag är rustad om nu regnet envisas med att ihärdigt hälla ner.
Nu kan jag utan förevändningar gå ut i ruskvädret utan att bli blöt om fötterna.” Huvudsaken är ju att man är torr om föttera” som Emil i Lönneberga säger.
 
Snart är min ledighet slut, har min goa vecka nu och jobbar härnäst tre nätter med början på fredag. Nu ska man hämta kraft och fylla på med energi så att man kommer till jobbet pigg som en mört. Denna vinter har jag och många andra nattare varit trötta, tröttare än vanligt. Vet inte varför men kanske har det med den stränga vintern att göra, har ingen förklaring men vill gärna ha nått att skylla på så då ligger vintern nära till hands att få skulden.
Höst och vinter är det jobbigare att vara nattuggla då det är mörkare ute, man åker till jobbet då det är mörkt och vaknar då det är mörkt. Man skulle kunna sova dygnet runt på vinterhalvåret.
 
Vi jobbar 84%, 14 nätter på 5 veckor så schemat är ganska så efterhängset och mastigt..särskilt om man är trött. Vi är två stycken varje natt i huset och vi är ensamna två timmar då en av oss åker till ett annat boende, där de är ensamna, och hjälper till med att gå en nattrunda. Denna vinter har varit ganska så jobbig, då bilen ska skrapas och är kall då man ska ge sig iväg. Men tiden går fortare de nätter man är ute och far. Oj vad en motorvärmare hade varit bra en vinter som denna, möjligtvis ska vi ha det till nästa vinter, men då ska ni se att det inte är samma behov för det är sällan som vintrarna är som denna som varit.
 
Annars är vi inte sysslolösa och har att göra hela nätterna och det finns alltid något att pyssla med. Städ och tvätt är de fasta bisysslor som vi har och vattna blommor. Vårdtagarna går självklart före allt annat…det är ju dem vi är till för och deras väl går före.
Dokumenterar gör vi då tillfälle ges och vi skriver numera på datan, vi har hållt på ett tag nu och börjar att bli varma i kläderna efter att ha tyckt att det har varit lite svårt. Förrändringar är jobbiga i början och data har många svårt för särskilt de som inte har datavana men vi har hjälpts åt. Man kan tycka att det tar onödigt lång tid att bara fundera på var i systemet, under vilken flik man ska skriva och hur man ska formulera sig. Så frustrerande så…
 
Läste att en av våra boende gått bort nu under tiden jag varit ledig och det är lika sorgligt varje gång. Eftersom man kommer vårdtagarna så nära och ofta haft hand om dem en längre tid så blir det tomt och konstigt då de inte finns mer. Man kan sakna dem länge länge. Alla har sina egenheter och man gör personliga saker för dem som man sen helt plötsligt aldrig mer får göra.
Det är det ledsamma med vårt jobb att de vi vårdar så ömt… dör.
Vi ska finnas där ända till sista andetaget, sitta och hålla handen, finnas där, fukta deras läppar och lindra deras lidande om de har ont, så att de får ett värdigt slut..och det gör vi fast vi gråter inombords för det är så sorgligt.

Det infinner sig ett sorts lugn i dödsögonblicket och jag tycker att det är fint att få vara med till slutet. För dem som lider är det en befrielse att få gå bort, det blir fridfullt och lugnt. Då händer det att man fäller en tår för att det är så sorgligt.