– På den här arbetsplatsen är vi konstruktiva! Framför nu dina subjektiva synpunkter. Men skynda på! Jag ska snart på uppföljningskurs.
– Jasså… Jo… Vad var det nu? Jo, när chefen sparkade…
– Sparkade? Vad är det för vulgärt och negativt språk! Sparkade? Jag möjliggjorde dels spännande utmaningar för er som fortfarande har möjligheten att arbeta kvar här, dels skapade jag möjligheter för de som ställdes till arbetsmarknadens förfogande att skapa något nytt och unikt. Det var vad jag gjorde och ingenting annat!
– Jaha. Det är kanske möjligt att det är så. I alla fall så hinner jag inte riktigt med längre. Och så börjar jag få väl ont. Man är ju inte ung längre. Man börjar bli gammal.
– Tiderna förändras.
– Ursäkta, vad sa chefen?
– Jo, jag sa att tiderna förändras. Var det något mer? Förresten, du har väl inte rast nu?
– Nä… nä, det stämmer nog. Jag var bara tvungen att säga vad jag tyckte till chefen här på chefens rum. Jag får väl jobba igen det.
– Ett litet spontant infall med andra ord? Sådant händer. Du är bra innerst inne, det vet vi alla.
– Tack… – Se där! Några vänliga ord och man kan se framtiden an med tillförsikt!
– Jo, så kanske det är…
– Det är så. Tänk nu konstruktivt och hälsa frugan din!
– Hon är ju död sedan ett år tillbaka.
– Aj då! Ja, tiderna förändras verkligen.
– Jo, de gör väl det… Men lite lessen är man fortfarande…
– Häng nu inte läpp för det. Irma i växeln är nybliven änka. Livet är som sagt fullt av nya möjligheter. Dessutom är allt egentligen en fråga för arbetsmarknadens parter. Tack för ditt besök och stäng dörren noga efter dig.
– Tack…