Bättre dokumentation och bemötande av de trafikskadade är absolut nödvändigt för att vi ska kunna tala om ett gott omhändertagande av alla som drabbas av tragiska trafikolyckor.
Efter hjärt- och kärlsjukdomar och cancersjukdomar är trafikskadorna vårt tredje största folkhälsoproblem. Och så har det varit i Sverige och många andra länder under flera decenniers tid. Samtidigt har välfärdssystemet inte förmått att sörja för de trafikskadades rätt och möjlighet till ett gott omhändertagande.
En av de brukarorganisationer i Sverige som gör mycket lovvärda satsningar på de trafikskadade är Personskadeförbundet RTP. Deras information om stöd och satsningar finns tillgängliga på förbundets webbportal. Där står att läsa att förbundet satsar på att ta fram ett särskilt hälsodokument för förbundets medlemmar. Syftet med dessa dokument är att den trafikskadade ska få det enklare och bättre i sina olika vårdkontakter.

Dokumentet ska också bidra till att de trafikskadade inte ska utsättas för felbehandlingar. Trafikskadade i brukarorganisationen RTP har också berättat om att det saknas kunskaper om vilka specifika förutsättningar som gäller för de olika skadegrupperna och konsekvenser av detta.

Brister och luckor i de olika vård- och omsorgssystemen har funnits under en längre tid. Själv genomförde jag en studie år 2007 av vilken kunskap som fanns hos s.k. LSS-handläggare (LSS – Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) dvs biståndsbedömare i landets kommuner.
Jag fann att påfallande många ansåg sig sakna kunskap om den de trafikskadade som de mötte och skulle fatta beslut om insats för.
En socionom som arbetade som LSS-handläggare i en kommun förklarade för mig att hon inte tyckte det var konstigt att de trafikskadade inte överklagade beslut om hjälpinsatser. Handläggaren berättade att hon brukade förklara för dem att det inte var någon idé att överklaga eftersom de ändå inte skulle ha någon chans att få rätt. Biståndsbedömarens agerande och nonchalans visar att rättssäkerheten snabbt kan sättas ur spel för de allra mest utsatta i samhället.

Den satsning som Personskadeförbundet RTP nu gör med stöd av pengar från Arvsfonden är lovvärt av flera skäl. För det första är det viktigt att vårdpersonal kan få en sammanfattning av den trafikskadades skadeproblematik, och även får tillgång till den medicinlista som enligt RTP kan vara omfattande. Hälsodokumentet kommer att tas fram med hjälp av medicinsk expertis.
Jag tycker dessa satsningar är lovvärda och måste tas på större allvar av vård- och omsorgsverksamheterna runtom i landet.

En brukarorganisation kämpar i första hand för sina medlemmar och deras familjer. Men vem sörjer för de trafikskadade patienter som inte är organiserade medlemmar i en brukarorganisation?
Det är hög tid att ta vara mer på de erfarenheter och kunskaper som finns i brukarorganisationerna. Kunskapen finns och är tillgänglig där. Det passar extra bra i år då tillgänglighetsfrågorna står högst upp på agendan.

Jörgen Lundälv,
docent i trafikmedicin vid Umeå universitet
och universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.