Om inte den här filmen hade pretentionen att vara så mycket mer än vad den i verkligheten är kunde den ha klättrat något på betygsskalan. Men att stoppa in mängder av schablonartade karaktärer för att de i sig ska stå för eller symbolisera någon slags djup håller inte.

Det räcker inte med att skriva in dem i manus när de inte tillåts agera på annat sätt än som just schabloner. Det räcker inte att tryffera med ett självmord, en flicka som i unga år ser sin mor mördas, 11 september-dåden, en frånvarande far, en mobbad lillasyster… Det gör det bara ännu mer pinsamt tydligt att regissören inte kan hantera vad han ger sig på.

Filmen kretsar kring två unga älskande, båda med tungt känslomässigt bagage, som försöker få ihop sina liv och sin nyvunna kärlek. Problemet är att man som åskådare aldrig förmås känna tyngden, vi ser bara att det är så vi ska uppfatta det.