Europas framtid i Irlands händer

Shay Cody, ställföreträdande generalsekreterare för IMPACT, ett av facken inom irländska LO, lägger ned mycket tid på att nu försöka övertyga medlemmarna om att rösta ja, som förbundet rekommenderar.
– Våra fackliga rättigheter kommer att stärkas eftersom strejkrätten skrivs in i Lissabon-fördraget, säger han till Kommunalarbetaren medan han är på språng från en radiodebatt till ett nytt möte om folkomröstningen.

Blir det ett nej även denna gång faller förslaget om hur EU ska styras i framtiden.
Irlands regering försökte få någon form av garantier vad gäller de fackliga rättigheterna. Men där sa EU:s toppmöte stopp, bland annat efter krav från Mona Sahlins brittiske partivän, premiärminister Gordon Brown.
Beslutet blev i stället att EU-toppmötet ”bekräftar den stora vikt unionen fäster vid sociala framsteg och skyddet av löntag-arna”.
Detta till intet förpliktigande besked var en besvikelse för den irländska fackföreningsrörelsen.
Den hade önskat att EU:s ledare skulle gå med på Europa-fackets krav om ett socialt protokoll som säger att löntagarnas rättigheter går före kapitalets rörelsefrihet över gränserna.

JA-SÄGARE. Fackliga rättigheter stärks om Lissabonför- draget godkänns, säger Shay Cody, vice generalsekreterare för fackförbundet IMPACT.

Liksom förra gången deltar flera fackförbund i nej-kampanjen medan andra är på ja-sidan.
Majoriteten av förbunden inom irländska LO tillhör ja-sidan, dit hör bland andra IMPACT och SIPTU med medlemmar inom privat och offentlig sektor.
Shay Cody berättar att Irlands regering vägrar att föreslå en lag som tvingar arbetsgivarna att respektera facket och kollektivavtalen. Irlands högsta domstol har också slagit fast att det är en rättighet för arbetsgivare att inte skriva på kollektivavtal.
– Det är en märklig tolkning domstolen gör av den negativa föreningsrätten som nämns i vår författning. Men med hjälp av Lissabonfördraget kan vi komma runt det hinder domstolen sätter upp, säger Shay Cody innan han rusar vidare.

TVEKSAM. ”Jag saknar en klausul som garanterar fackliga rättigheter”, säger Jack O’Connor, ordförande i irländska LO och fackförbundet SIPTU.

Jack O’Connor, ordförande i SIPTU och i irländska LO, är mer tveksam till fördraget, men är numera ändå på ja-sidan. Inför förra folkomröstningen krävde han att regeringen skulle garantera de fackliga rättigheterna för att han skulle rösta ja.
Någon sådan garanti fick han aldrig.
Jag träffar honom en månad innan den andra folkomröstningen, och dagen innan SIPTU:s styrelse ska besluta hur den ska rekommendera medlemmarna att rösta.
Jack O’Connor väger sina ord noga.
Hans största invändning är att varken EU eller regeringen i hans land vill garantera de fackliga rättigheterna.
Han hänvisar till Lavaldomen (där Byggnads fälldes för en blockad av ett bygge i Vaxholm där bolaget vägrade skriva på svenskt kollektivavtal för inhyrd lettisk arbetskraft).
– Det är ett av flera exempel på att EU sätter kapitalets frihet före våra fackliga rättigheter, säger han.

Jack O’Connor sitter vid skrivbordet i sitt rum i fackföreningshuset Liberty Hall, Dublins högsta hus, där flera förbund är inrymda.
I utsikten från hans rum syns bland annat hamnen där hamnarbetarna i flera veckor har strejkat för rätten att teckna kollektivavtal. Arbetsgivarna säger nej.
Jack O´Connor kliar sitt skägg, suckar djupt och säger bekymrat att han ligger sömnlös på nätterna medan han funderar på hur hans medlemmar på bästa sätt ska ta sig ur den ekonomiska krisen.
– Risken är att ett nej i folk-omröstningen förvärrar krisen därför att utländska investerare inte vågar fortsätta i Irland, säger han och försäkrar än en gång att han inte vet hur han ska rösta.

Dagen efter intervjun beslutar SIPTU att rekommendera medlemmarna att rösta ja.
Jack O´Connor vill efteråt inte berätta om det var enhälligt eller ett majoritetsbeslut han lojalt följer.
– Vi avslöjar aldrig om våra beslut är enhälliga eller inte, säger han.
Unite, som har medlemmar inom transport, hälsa, vatten och energi med mera inom den privata och offentliga sektorn, tillhör nej-sidan.
Förbundet hänvisar bland annat till EU:s ovilja att garantera fackliga rättigheter. Det fruktar också att Lissabonfördraget kommer att tvinga fram ytterligare nedskärningar och privatiseringar av offentlig sektor.