Jag har kluvna känslor inför den här romanen. Samtidigt som den är ytlig och förutsägbar innehåller den några grymt bra skildringar av maktspelet på en arbetsplats. (Som kan vara minst lika hänsynslöst och hårt som skolgårdens.)

”Medicinen” handlar om en kvinna som lever med sina två barn, ständigt osäker och rädd för att göra sin stämma hörd. Rent krasst en mes. Ända tills hon deltar i en medicinstudie som innebär att hon ska ta ett piller om dagen.
Därefter tar hon plats, tar inte skit, blir orädd och kalkylerande. Hon tänker själv att hon har blivit som en man. Kåt har hon blivit också, vilket ska räknas till de manliga dygderna förstår man.

Sensmoralen är ganska simpel. Det handlar om att våga (för vad kan hända?), vilket förvisso är ett gott råd även om det här förpackats lite för billigt.