”Det man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellerna”, som ordspråket lyder. I denna den andra filmen i Stieg Larsson-trilogin är filmhantverket lite sämre men själva historien mer spännande och filmisk till sin karaktär.
Här är den unga superhjältinnan Lisbeth Salander ännu mer huvudperson. Hon anklagas för tre brutala mord. Bortsett från några svackor är det hyfsat spännande rakt igenom.

Problemet är att den här filmen till skillnad från den första delen ”Män som hatar kvinnor” inte alls är lika tät och proffsigt gjord. Både repliker och bilder känns stelare och den där ”Beck-saggigheten”, som så ofta finns i svensk kriminalfilm dyker upp även här.
Ursprungligen var materialet tänkt enbart för television och det är inte utan att det märks.