1) Löntagarnas rättigheter

De rödgröna kan fälla en ledare
För första gången gäller valet om det ska vara en konservativ eller en socialdemokrat som får parlamentets stöd att leda EU-kommissionen. De rödgröna vägrar att stödja en kommission som inte vill stärka löntagarnas rättigheter mot marknadens frihet.
Den konservative José Manuel Barroso är ordförande i EU-kommissionen. Han har ansetts vara given som ordförande också i den nya kommissionen som ska utses när parlamentet efter valet samlas den 14-16 juli.

Men nu har valet blivit mer spännande eftersom socialistgruppen (där socialdemokraterna ingår) har beslutat om en motkandidat. Orsaken är missnöjet med att Barroso inte vill föreslå översyn av EU:s lagar efter Lavaldomen i EG-domstolen.
Byggnads och Sverige förlorade det målet som handlade om facklig blockad av ett bygge i Vaxholm, där ett företag som hyrde in lettiska byggjobbare inte ville skriva på svenskt kollektivavtal.
Vem motkandidaten blir tänk­er inte socialisterna bestämma förrän efter valet till Europa­parlamentet, om de har chans till majoritet för sitt förslag.
Även om socialisterna med stöd av vänstern och de gröna skulle misslyckas att få majoritet för en egen kandidat så kan de sätta käppar i hjulet för Barroso.
Parlamentet ska godkänna EU-kommissionens ordförande och dennes förslag till kommission.
De rödgröna lovar inför valet till Europaparlamentet att inte godkänna en kommission som vägrar att följa parlamentets uppmaning att se över utstation­eringsdirektivet.
Detta direktiv, som är EU-lag, säger att arbetstagare som tillfälligt arbetar i ett annat land har rätt till ett visst skydd när det gäller lön och arbetsvillkor.
Parlamentet, EU-länderna och fackföreningarna har tolkat direktivet som minimiregler och att det är möjligt att kräva bättre villkor (som Byggnads gjorde i Vaxholm). Men EG-domstolen slog fast att direktivet är ett tak. Det är inte tillåtet att kräva bättre villkor än minimiskyddet.

Efter domen har
parlamentet uppmanat kommissionen att föreslå en ändring av utstationeringsdirektivet så att det tydligt framgår att det är tillåtet att kräva bättre villkor. Det vore att riva upp stora delar av Lavaldomen i EG-domstolen.
Kommissionen har med stöd av EU:s medlemsländer (inklusive den svenska regeringen) vägrat att följa parlamentets uppmaning.
De rödgröna har med stöd av Europafacket gjort denna fråga till en av huvudfrågorna i valet. Inget av de borgerliga partierna i Sverige vill ändra i direktivet.

Text: Stephen Lindholm

2) Minimilön

Nordiska facken säger nej till statliga minimilöner
De nordiska fack­förbunden säg­er nej till lagstadgad minimilön, men den finns redan i 20 av 27 EU-länder.
I en allt ökad grad diskuteras frågan om en europeisk minimilön, som EU i så fall ska fastställa genom lagstiftning. Frågan var för två år sedan uppe på Europafackets kongress. Men varken LO eller TCO tycker att en lagstiftad minimilön är förenlig med den svenska modellen med kollektivavtal mellan part­erna. I Sverige kämpar facket mot statlig inblandning och anser att statlig minimilön leder till att lönerna pressas neråt.
I exempelvis Storbritannien, som införde lagstadgad minimilön år 1999, sätts lönen av en kommission som är rådgivare till regeringen som slutligen bestämmer om minimilönen. Kommissionen består av arbetsgivare, fackliga företrädare och akademiska forskare. I Neder­länderna infördes en lagstadgad minimilön redan 1968.
Inom Svenskt Näringsliv pläderade Teknikföretagens organisation för lagstiftad minimilön förra året. Lönen skulle bli hälft­en av genomsnittslönen i landet och landa på runt 80-90 kronor i timmen.
Text: Ann-Christin Sjölander

3) Arbetstid

Höger och vänster kan inte enas
Det blev inga förändringar av EU:s arbetstidsdirektiv innan EU-valet. EU:s arbetsmarknadsministrar och Europa­­parlamentet kunde inte enas.
Det är två saker i direktivet som inte har gått att lösa. De svenska politiska blocken står på varsin sida.
* Direktivet tillåter att länderna gör undantag från veckoarbetstiden, så kallad opt-out, och medger veckoarbetstider på upp till 78 timmar/vecka i stället för de 48 timmar som är grundregeln. Opt-out finns i 15 av EU-länderna men ännu inte i Sverige. S-, V- och MP-ledamöter har i omröstningar i parlamentet stött den fackliga linjen att få bort detta, medan de borgerliga partiernas ledamöter röstat för att behålla möjligheten till undantag.
* Jourtiden – rättsläget är att all jourtid ska räknas som arbetstid. Det har ställt till problem i vård­en, till exempel. Parlamentet har gått emot krav på ett nytt jourbegrepp, inaktiv jourtid som då inte skulle räknas som arbetstid. Europafacket vill inte ha ett nytt jourbegrepp. Även här går S-, V- och MP-ledamöterna på fackets linje medan de borgerliga röstat tvärtemot.
Den nya EU-kommissionen som tillträder i höst och det nya Europaparlamentet lär försöka ta tag i frågan på nytt.
Text: Mats Gustafsson Hedenström

4) Sjukvård

Rätt att söka vård utomlands
Vårdval ska inte bara gälla inom landets gränser. Nu ska patienter även kunna söka vård utomlands. Ett förslag som EU-parlamentet godkänt.
EU-kommissionen har föreslagit ett nytt direktiv. Det ska ge patienter rätt till ersättning för planerad vård i andra länder.
Det handlar om fri rörlighet för patienter, men inte fri rörlighet för vårdaktörer.
Här råder det delade meningar mellan de politiska blocken, inte minst om det så kallade förhandsbeskedet. Socialdemo­krat­erna tycker att det är viktigt att bli bedömd av en läkare och få ett förhandsbesked innan man åker på behandling, så att man vet att man verkligen får ekonomisk hjälp. Vänsterpartiet har varnat för att den offentliga svenska vård­en dräneras på pengar.
Även EPSU, den europeiska federationen för offentliganställdas förbund, gör tummen ner för direktivet för att det gynnar marknadskrafterna.
Moderaterna däremot tycker att kravet på förhandstillstånd är att ta makten från patienterna.
I den rapport som antagits av parlamentet slås fast att sjuk­vård­en ska grundas på patienternas behov. Ansvaret för sjukhus­tjänsterna förblir medlemsländernas ansvar.
Text: Ann-Christin Sjölander

Minimilönerna i EU

Så hög är minimilönen i åtta olika EU-länder, räknat i euro per timme:

Luxemburg 9,49
Nederländerna 8,47
Storbritannien 7,20
Grekland 4,05
Portugal 2,71
Polen 2,10
Rumänien 0,79
Bulgarien 0,65