Men svårt var det och den envisa norrländska vintern med isande vind och ett stort antal minusgrader, har inte precis lockat till några excesser i positivt tänkande.

Jag tittade mig i spegeln. ”Det var sjutton en så vacker en….”. Allvarligt skämtat så hittade jag något glädjande och vackert när jag sedan gick ut ur bostaden denna dag i mars bland meterhöga snövallar.
På väg upp till garaget avbröts mina funderingar av ett ljudligt ”hej”. Det var gårdskatten ”Jassa” som i vanlig ordning jamade mig välkommen och genast kändes allting lättare.
Gudarna ska veta att det inte är alla som hälsar en välkommen i dessa tider.

Styrkt åkte jag iväg i bilen, ner på staden och till ett möte med arbetsförmedlaren med förhoppningar om nya uppslag för jakten på det där undflyende jobbet.