Jag är en varm tågvän, men i takt med skenande priser, dåliga vagnar och många förseningar så får sig kärleken mer än en törn. Och idag är det inte alls självklart eller alltid ens möjligt att välja detta så klimatsmarta alternativ.

Häromveckan skulle jag åka till Oslo, ett besök som planerades med kort varsel. Såg fram emot några lästimmar ombord på tåget, men till min stora häpnad var avgångarna få, restiden lång, bytena flera, priserna höga – och när jag skulle hem (lördag) fanns endast två tåg som båda var fulla! Det var bara att glömma.
(Kom dessutom ihåg den senaste långdragna resan till mina släktingar i en utkyld och överfull vagn, det var inte så himla mysigt vid närmare eftertanke.)

Det fick bli flyg med en uppstickare från grannlandet, till ett väsentligt lägre pris dessutom. De usla och gamla intercitytåg som fortfarande sätts in på denna sträcka borde ha fått pension för länge sedan. Varför inget har hänt är en gåta. Är det storebrorsfasoner, eller går det inte för brödrafolken att komma överens?
Lägg till detta SJ:s obegripliga prispolitik, som inte avhjälps med aldrig så många pratiga helsidesannonser från ledningen. Det bästa med SJ idag är (förutom denna kampanj, som nog formulerats direkt av ledningen)  deras reklam för tågen som idé. Men varumärket levrerar inte vad den lovar.

Varför i all sin dar har SJ och banverket och ansvariga beslutsfattare sovit i så många år? Kollektivtrafiken är en av få motorer som kan gå för fullt i lågkonjunktur, skriver Charlotta Väreborn Schultz på debattsidan i dagens industri 09/02/25.
Hon är vd i Svensk Kollektivtrafik och uppmanar infrastrukturminister Åsa Torstensson att tidigarelägga investeringar som gagnar kollektivtrafikn och som kan genomföras med ett minimum av förberedelsetid.

Hon påpekar det som även Torstensson och hennes företrädare borde veta: att det finns enorma behov av att bygga bort flaskhalsar, investera i spårbunden trafik köpa in fler tåg och bussar, anställa fler lokförare, tågvärdar, taxi- och bussförare. Investeringarna lönar sig samhällsekonomiskt och bidrar till att lindra krisen, om de raskt kommer igång! De underlättar också människors pendlande, och därmed möjlighet att få arbete. Kanske rentav ett bättre än det som finns på orten.
Verkar bättre och kanske rentav effektivare än att satsa 2,9 miljarder på att hyra in jobbcoacher som ska hjälpa folk att söka allt färre lediga tjänster. (DN 09/02/26)

Just nu verkar regeringens recept emot lågkonjunkturen vara att
a) satsa pengar på att bygga miljöfientliga och helt klimatgalna motorleder ”förbi” Stockholm, miljarders kronor ska spenderas på vägbyggen som helt döms ut av Naturvårdsverket.
b) Hoppas att tågen går bättre på trånga spår om olika bolag får konkurrera om trafiken. Hjälper det?
Det är ju så trångt nere i Skåne och även på västkusten och runt Stockholm att tågen står i kö, blir det bättre med flera olika järnvägsbolag? Jag kan bara tänka mig att det blir krångligare, men där kan jag ha fel. Kanske behöver SJ en uppstickare som kan utmana dem?
Frågan är bara om det ger fler tåg och spår där idag inte så många människor rör sig. Nej, inte. Men däremot kan säkert beslut om bra pendlingsmöjlihgeter i sig vara en magnet som drar till sig nya inflyttare och som får fart på lokala arbetsmarknader.

Inget är ju faktiskt givet om hur folk vill bo nuförtiden. Finns det bra förbindelser verkar allt fler kunna tänka sig långpendla, det visar aktuella undersökningar från SCB.

Så går bara tågen från Askersund och Vännäs som de ska så nog kommer folk att flytta till Askersund och Vännäs om de finner bra bostäder och miljö där.
Det handlar, som Charlotte Wäreborn Schultz konstaterar, inte om nödjobb utan om investeringar. Obama gör det nu i USA, varför inte även i Sverige?
Så kanske det blir självklart att ta tåget till Oslo nästa gång!

PS Det har kommit en utredning som föreslår att kommuner bara får äga trafik som inte ger vinst. Kan någon förklara varför? DS