Visserligen var lilltjejen dålig i magen igår kväll, men hennes mage är lite så där så det kändes inte som om det skulle vara nåt tecken på sjukdom. Hon var pigg och glad och vi drog iväg mot dagis och skola. Lämnade en överlycklig liten tjej som glatt talade om för personalen att hon minsann var i tidningen idag eftersom hon fyller tre år på söndag.

Cirka 100 meter innan vi är framme vid skolan säger Storasyster att hon har ont i magen och inte kan gå i skolan. Jag försöker med allting, säger att vi åker hem och går på toaletten och sen åker upp till skolan, erbjuder henne att åka med mig till jobbet, men ingenting biter. Hon vill vara hemma.
Jaha, det var den dagen det.

Vi åker hem. Jag hämtar Lillasyster på dagis och hon är jätteglad trots att hon får gå hem direkt efter frukost. Jag byter om till mjukisbrallor och slit och slängtröja. Båda barnen är pigga, men dåliga i magen. Försöker tänka positivt; nu hinner jag städa och fixa innan kalashelgen, men det känns som om ingenting blir gjort.
Den blivande treåringen är rastlös och krävande och det är inte bara en gång mamman håller på att gå i taket. Det är som om man blir trött och sjuk bara av att vara hemma hela dagen.
Framåt eftermiddagen spränger huvudet och man vill bara gå och lägga sig. Men så är detta också min tionde vabdag i år då inte ens två månader har gått.

Lägenheten är fortfarande stökig, en ohängd tvätt i maskinen, en obakad tårtbotten och några oköpta presenter väntar. Får fixa det imorgon bitti. Om jag går upp typ sju.
Hade tydligen varit en bra dag på jobbet. Och jag får ju vara glad att min debattartikel idag publicerades i lokaltidningen (och att åtminstone en ringde och sa att den var bra).
Sova? Ja tack.