Turkisk film i blickfånget

Trots det beskrev tre turkiska regissörer på ett seminarium svårigheterna att få sin film finansierad.
– Hade jag gjort en film om en typisk turkisk fråga, som gatubarn eller så, hade det inte varit några problem, men att få stöd för att göra en film om homosexuella var svårt.
Det berättar Döndü Kilic, en kvinnlig regissör som på festivalen visar sin dokumentär ”The other side of Istanbul”. Filmen handlar om homo-, bi- och transsexuella i den myllrande miljonstaden.
– Att vara gay och komma från överklassen i Istanbul är inte så svårt, kommer man från underklassen är det en helt annan sak. Är du från förorten kan du dö.

Hennes film har fått stor uppmärksamhet och bland annat visats på den prestigefyllda Berlinfestivalen. Men trots det har den ännu inte visats i Turkiet.
– En av de medverkande har vägrat det av rädsla för repressalier från bekanta och i sitt arbete. Men nu har han ändå gått med på att den ska visas i Ankara i maj, berättar Döndü Kilic.

En annan av regissörerna som deltog på seminariet var Hüseyn Karabey. Han är kurd, något som gör det extra besvärligt att göra film i Turkiet.
– Jag har blivit gripen av polisen flera gånger under filmandet, berättade han.
Hans film på festivalen heter ”My Marlon and Brando” och handlar om kärleken mellan en turkisk amatörskådespelare och en kurdisk amatörfilmare.
– Filmen är gjord helt utan stöd från turkiska institutioner, jag har istället fått pengar från Rotterdam och från USA. Med tanke på hur lite stöd vi får står vi oss bra i den europeiska konkurrensen, sa Hüseyn Karabey och tillade:
– Jag är inte en turkisk eller kurdisk filmmakare. Jag råkar bara bo i Turkiet!