Det är nästan 800 sidor dikt med röster från vårdjobb, från hemtjänsten och från avlastningshem för funktionshindrade. Det är nattvak och morgonpass. Fabriksjobb. Depression och sexuella fantasier. Det är vrede och hat. Det är politik.
Samtidigt finns här de mest hudlösa minnesbeskrivningar av arbetskamrater diktjaget haft genom åren.
Främst är Johan Jönsons dikt upptagen av kroppen, av upprepade arbetsrörelser, av själva arbetandet. Oavsett om det handlar om att rengöra en patient från avföring eller att skriva bokstäverna till en dikt på tangentbordet är det arbetsrörelser som sker. Och som skrivs.
Stundtals känns det som Johan Jönson hittat en genväg förbi beskrivningarna direkt till det som är, som att han lyckas skriva sig förbi bokstäverna.
Något sker med en medan man läser.
