När dårskapens galler blir böjbara och det spricker i det psykologiska pansarglaset.
Bedarras två olika världars två verkligheter.
Makten av avväpningen och vanmakten av
ombesörjelsens ljus. Och vägen till en enda god ändlöshet tar sina frihetens första kliv.
Där den vildvuxna ängen blir till tusen drömmars
sanningar. Intill den porlandes ljumma sommarbäcken som spelar givande i dur. Så
att järnet blir mjukt bomull och bildar en form av hopp och frihets tecken. Och alla hårt åtvridna
kedjor befrias under en läkande sol. Som varsamt och majestätiskt intar sin tron varmt maktfullt. Som visar väg till livets meningar och låser upp frågor till svar. Där kärleken härskar i trygga hjärtslag å’där livets alla blommor har sina rötter även när frosten isar mark. Och det kan vara långt till ödmjukhetens magiska vår.
Som storartat inbjuder sin frid gång på gång och sin ro.”Barfotatrygg” på betong liksom dansades
på klöverängsmagik,till lyckans ljuva musik. Och djupt inne i en snårig trollskog hörs en sång om rätten att få älska sitt liv. Sin tid på jorden. Att ge eko tillvarje vilsen själ, och till varje
allent hjärta. Ekon som inger styrkan att gå genom eld och berg. Inunder nätters himmlar och ut idagars färskiften. Till livets alla vyer, sikten och gåtfyllda gömmor. Till kronbladens dans på mjuka snöfligor dit harmonin viskar: KOM.
Förtrycket är förintat,ängslan av kränkandet är förbi. SE skylten vid*modets väg* vid de blåa violerna dit lugnets stig leder. Som varmt tillitsfullt skonar. SÅ kom…Fria är nu bojorna.