De mest lästa sidorna i morgontidningarna sägs vara familjesidorna. Jag vet inte om det stämmer.
Men jag måste säga att jag har större förståelse för det när det gäller läsare av New York Times än läsare av svenska tidningar.
Här är det dramatiskt och ack så romantiskt.

En morgon läser jag en dödsruna om Anthony Spero, högt rankad medlem i maffiafamiljen Bonanno. Han var familjens consigliere (rådgivare) och tog över som maffiafamiljens överhuvud när de riktiga bossarna satt i fängelse.
Han tjänstgjorde hos familjen – som jag läser är en av fem maffiaklaner i New York – i mer än tre decennier. Jag läser att Mr Spero var en reserverad och gammaldags man, en ”old-time gangster” (det är helt galet, de får det att låta så gentilt samtidigt som de skriver om någon som satt i fängelse de sista åren av sitt liv, med en livstidsdom för svindleri och för att ha beordrat tre mord).
Han är mest känd för att han födde upp duvor, står det. Bland annat hade han gangstermöten uppe bland duvburarna på hustaket, kan jag läsa. Det är som om texten handlade om vilken karriär som helst. Det är helt utan värderingar.

Dramatiken är nog ändå som störst på söndagarna. Då upptar små berättelser om en massa brudpar flera uppslag i tidningen (och det är en tidning som inte gått över till det lilla formatet). Det är underbart.
De unga paren är helt ointressanta, där finns ingen historia och ingen dramatik. De är de äldre paren jag letar efter (det finns porträttbilder till). För i deras livsöden, komprimerade till ett format som ska få plats i tidningen, finns allt det som romantiska historier oavsett om de uttrycks i text eller rörlig bild handlar om.

Diane, 58, och William, 59, till exempel, de sågs första gången för fyrtio år sedan. William spelade piano i en orkester som ackompanjerade en dansgrupp där Diane ingick.
”Jag pratade aldrig med musikerna”, säger Diane.
”Man kunde inte låta bli att lägga märke till henne” säger William.
40 år senare ser han hennes bild när han är inne på en Internet-dejtingsajt och kontaktar henne.

Eller Elisabeth, 58, och Anthony, 67. De pratade med varandra första gången på en bar. Det hela var över efter en halvtimme, men det slutade med att de bytte visitkort.
Anthony var intresserad och läste att Elisabeth skulle hålla i en resa till Mexico anordnad av museet där hon arbetade. Han anmälde sig. ”Det hade inte spelat någon roll om det var en 18-dagars resa till Nya Guinea” säger han. (Deras instuckna repliker gör nästan allt.)
När Elisabeth upptäcker att han är med på resan tycker hon först att det känns bisarrt, ”men i hemlighet var jag nöjd”.

Jag måste få med en sista. Den här är bäst.
Margaret, 47 och Hali, 43 träffades första gången i en förlossningssal. Margaret var den som var läkare när Hali födde sitt första barn. Sex månader efter det började de spela i samma basketlag. Fyra år senare födde Hali deras gemensamma dotter. Och två år efter det födde Margaret dem en son.