Visst tycker jag om våra små stunder med tända ljus.
Och visst njuter jag av att lyssna till musik i ditt mörka hus.
Men säg aldrig mera åt mig att att jag är något du måste ha!! Och säg aldrig mera att du betraktar mig som din egen kvinna.

Du får förlåta mig ,men du kan inte jämt vara med, Ibland är två en för många när man vill vara ifred.
Det är inte något personligt , det är bara så det är,jag är ingen fågel som du kan hållla fast i din hand.
Att jag ska gå iland med att ensam berika dig det är väl ändå lika orimligt som att du kan vara allt för mig!
Man kan aldrig äga varandra.