Hjulsta, som ligger granne med Tensta är på många sätt ett trivsamt område. Men i Hjulstaskolan har andelen barn med svenska som modersmål sakta men säkert krympt. På Hjulstaskolan går i dag 67 procent av barnen ut grundskolan utan att vara behöriga till de nationella programmen på gymnasiet. Alltså: endast 43 procent av eleverna är behöriga!

Inte så långt ifrån Hjulstaskolan, geografiskt, ligger Äppelviksskolan i Bromma. Andel behöriga: 100 procent. Avståndet  är inte så stort i kilometer men det kunde vara en annan planet. Svenska Dagbladets artikel i dag var skrämmande läsning!

Det finns egentligen bara en huvudorsak. Det handlar om modersmålet. I Hjulstaskolan har 80 procent ett annat modersmål än svenska, i Äppelviken inte någon. Att lärarna i Hjulsta har det knepigare än de i Äppelviken är inte svårt att räkna ut. (Även om det säkert inte är så idylliskt i Bromma alla gånger heller.)

Det finns skolor som grejar både en blandning av utrikesfödda och svenskfödda barn och hög behörighet till gymnasiet, exempelvis Högalidsskolan, där 99 procent klarar sig vidare. Vi har också följt SvT-serien om Johannesskolan i Malmö, som också visat vägar att bryta en negativ trend.

Men Hjulstaskolans utmaning är för tuff. Barnen kommer inte att lära sig språket tillräckligt bra om de inte naturligt får umgås med svenskfödda barn. De här ungarna, som inte blir behöriga, ska dessutom på något magiskt sätt lära sig matte, svenska och engelska under ett extra år i grundskolan, annars..? Ja, vad händer med ungar som inte kommer vidare? Inga roliga saker, sannolikt. 

Säg mig vilken stadsdel du bor i och jag ska säga dig vilken hälsa du har, vilka betyg du får och var du hamnar på klass- och inkomsttrappen längre fram! Läser i dag även i Göteborgs-Posten om barns tandhälsa, som skiljer sig mycket mellan olika stadsdelar. Sämst tänder i Bergsjön och bäst i Torslanda. Gissningsvis följer det betygen. Det ser likadant ut över hela landet.

Hjulstabarnen, och alla andra barn som inte talar svenska från födseln, behöver en mötesplats som inte är så segregerad, eller snudd på etniskt rensad på svenskar. Och bästa chansen är få den är i förskolan och sedan i skolan. Inte någon skola borde få ha varaktigt så stor andel utrikesfödda barn, eftersom det ger barnen mycket sämre förutsättningar längre fram.

Lärarfacket Lärarnas Riksförbund har reagerat med all rätt och kräver mer pengar till speciallärare. Och visst, det är rimligt. Skolor med svåra utmaningar ska ges möjlighet att uppnå samma resultat som de som klarar sig bäst, och där är lärartäthet, lärarkompetens och storlek på klasserna jätteviktiga. Och det är ju lite konstigt att skolor tillåts ge sina elever så olika chanser och så olika kvalitet när exempelvis enhetliga regler ses som mycket viktigt i andra sammanhang, som personlig assistans.

Vilket slöseri med skattepengar och människokraft det är att befästa ett segregerat samhälle redan i skolan! Och att tycka det är okej att Äppelviken är så mycket bättre för barnens framtid än Hjulsta.
Björklunds kunskapsskola har missat många viktiga delar. Och en sådan är att det sannolikt måste till ett visst mått av regler och tvång om alla skolor på ett rättvist sätt skulle ta sin del av ansvaret för barn med sämre spårkkunskaper.

En kvotering helt enkelt, annars ingen skolpeng! Fler Hjulstabarn till Äppelviken och fler från Äppelviken till Hjulsta med andra ord! Men det är mycket svårare att fixa än mobil- och kepsförbud. Är någon politiker modig nog att göra något?