Berättelsen om Valdemar Roos och hans inrutade liv är en rörande historia. En dag träffar han den unga Anna och hans liv vänds upp och ner. Nesser berättar på sitt ”Slas”-aktiga, underfundiga vis.
Synd att det inte fortsatte så. För detta är ju en deckare och den tredje i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti. Så ingrediensen brott måste ju tillföras.
Genren känns här som en tvångströja. Det hade varit mer spännande att följa herr Roos och Annas omaka vänskapsrelation.
Det som hade kunnat bli en ny ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” blir i stället det den svagaste hittills i Barbarotti-serien.
