Om det förekommer statyer av kvinnor har de sällan så värst mycket kläder på sig, eller så handlar det om ”mor och barn” medan männen poserar i både hatt och kappa och gärna en krigisk gest.

Har det någon betydelse? Ja, tycker tidningen Amelia, som undersökt saken, härsknat till över resultatet och startat ett upprop för fler kvinnor på piedestaler och socklar, www.statyupproret.se.
Kommuner med 100 procent manliga statyer är Kalmar, Uddevalla, Sandviken, Motala, Gullspång, Trelleborg, Malmö, Västerås, Arboga, Leksand, Bollnäs, Sundsvall, Mora, Boden, Umeå, Övertorneå och Kalix. Det finns också fyra med 100 procent kvinnliga statyer = den enda statyn, Sunne  Ockelbo, Haparanda och Borgholm.

”Det finns ett långt pärlband av bortglömda kvinnor i historien som förtjänar att bli förevigade med en staty”, skriver Ameilias redaktör Ann Fredlund och presenterar 20 nya kandidater plus en omröstning där du kan tycka till om vilken kvinna du vill se mejslad i sten eller brons. Efter att du har röstat kan du även nominera din egen kandidat.
 
Min statykandidat heter Wendela Hebbe (1808-1899), som blev Sveriges första kvinnliga fast anställda yrkesjournalist. Hon var ensamstående trebarnsmor när hon fick jobb på Aftonbladet 1841. Introducerade socialreportaget i svensk press. Hon tonsatte sånger och skrev sagoböcker.
Läs mer om henne och ett av hennes reportage i jubileumsboken Empati och engagemang – en kvinnolinje i svensk journalistik (Tusculum förlag).  Har ett eget gult trähus i Södertälje, med kulturprogram året om, men ännu ingen staty. Sällskapet Wendelas vänner har planer på en skulptur av henne och intresserad konstnär finns. Det är bara pengarna som fattas.
Det vore väl en fin present på 200-årsdagen!

Att det inte så många nya statyer avtäcks längre, handlar kanske om att det är för dyrt? Att kommuner som knappt tycker sig ha råd med skolmat inte vill satsa på att smycka gator och torg längre. Men Wendelas staty borde väl väl rika Aftonblandet kunna vara med och betala!
Läs mer om Wendela Hebbe på www.wendela.se.

Ett annat tips till kulturpolitikerna min hemstad Malmö (med 17 kända män och noll kvinnor som statyer) är författaren Mary Andersson, f. 1929, som skildrat arbetarkvinnornas historia bland annat i romanerna Maria från Borstahusen, Sorgenfri och Maria från Amalthea.
En av hennes starkaste böcker är för övrigt intervjuboken Asbestarbetarna berättar, som handlar om hur byggföretaget Euroc, senare Cementa, lät arbetarna andas in asbestdamm, utan att kompensera dem. (Janne Josefsson  och Uppdrag granskning har för övrigt gjort utmärkta reportage om detta i SvT.)

I Stockholm finns det gott om kungar och författare av manligt kön. Men även några kvinnor – närmare bestämt sex (medan männen i statyform är 39).  Av kvinnorna kan nämnas skådespelaren Margareta Krook, författaren Astrid Lindgren och undanskymt på Östermalm även en grönskimrande staty av Ellen Key (1849-1926), en av Sveriges mest intressanta samhällsdebattörer under det förra århundradet.
Kämpade bland annat för utbildning och rättvisa lagar för kvinnor. (www.ellenkey.se)
Feministen och författaren Fredrika Bremer (1801-1865), som bland annat skrev romanen Hertha, 1830, står staty i Humlegården sedan den 2 juni 1927.
Författaren Victoria Benedictsson (1850- 1888) tillhör också undantagen, hon har fått en minnesbyst i Hörby kommun.
Skrev bland annat romanen Pengar, Fru Marianne och den Bergtagna.

Sammantaget finns det gott om kvinnor som förtjänar att ta plats tillsammans med männen i det offentliga rummet. Författare och forskare, politiker och sexualupplysare, skådespelare och poeter.
Själv skulle jag bli glad om jag fick möta fler av dem på gator och torg och kanske ge dem en liten klapp på kinden för den styrka de mobiliserat och för vidare genom historien.