Rapporten bekräftar att diskrimineringen fortfarande är ett etablerat mönster i det svenska samhället, skriver Centrum mot rasism (CMR) i den sammanfattning som presenterades på Pridefestivalen i Stockholm. Det gäller också arbetslivet, till exempel rekrytering, urval till anställningsintervjuer och anställningar. Två fall drevs till Arbetsdomstolen 2007, och i båda fallen gick domstolen på arbetsgivarens linje.

Arbetsdomstolen har kritiserats av många för att fungera dåligt när det gäller att hävda individens rätt i diskrimineringsfrågor, både när det gäller kön och etnicitet. Det blir inga domar som trasslar till det som fack och arbetsgivare enats om i avtal. Och det som skulle påverka arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet är för hotfullt.

Lena Svenaeus, chefsjurist på Akademikerförbundet SSR, var tydlig i sin kritik: AD har blivit en institution som upprätthåller den vardagsrasism som finns på många svenska arbetsplatser. Diskrimineringsombudsmannen och facken förlorar i praktiken alla mål om diskriminering.

Det handlar om ca 75 domar i diskrimineringsmål sen 1980, de flesta (ca 60) rör jämställdhet, ett tiotal rör etnicitet, 3-4 rör funktionshinder, inget fall rör sexuell läggning.

– Att lösa den här typen av frågor i domstol är en kontinental modell och stämmer inte med svensk tradition. Många i antidiskrimineringsbyråer och fackliga ombud och ombudsmän löser frågor hela tiden och har mycket kunskap, men den kunskapen tog man inte tillvara när den nya diskrimineringslagen gjordes, säger Lena Svenaeus. Allvarligast är att det förebyggande och opinionsbildande arbetet skrotas. Arbetet i projekt och samarbetet med organisationer för att förändra attityder och fördomar har betytt mycket, nu tas det bort.

CMR pekar också på den diskriminering som finns inom boendet. Sen 1992 har 600 fall av etnisk diskriminering i boendet anmälts, infödda svenskar får erbjudande om lägenheter medan människor med utländsk bakgrund nobbas. 2007 kom den första fällande domen. Ett bostadsbolag i Göteborg dömdes att betala 40 000 kr i skadestånd till en man. Men segregationen ökar också. Ändrade ägarförhållanden bidrar, liksom en ”vit utflyttning” från miljonprogramområdena.  

Under 2007 pågick en intensiv skoldebatt. Trots det uppmärksammades inte diskriminering och rasism som är ett stort problem. Inom hälso- och sjukvården är det inte heller jämlikt. CMR pekar bland annat på riksdagsbeslutet i år att papperslösa flyktingar inte ska ha rätt till sjukvård på samma villkor som övriga invånare.

Årsrapporten om etnisk diskriminering och rasism i Sverige 2007 har tagits fram i samverkan mellan CMR och ett tiotal forskare och jurister. Underlaget kommer också från de lokala och regionala antidiskrimineringsbyråerna. I rapporten som ska presenteras inom de närmaste månaderna finns också en rad förslag till åtgärder.

 

 

Bakgrund

Centrum mot rasism (CMR) är en paraplyorganisation för det antirasistiska arbetet och har ett 100-tal medlemsorganisationer. CMR arbetar mot rasism, diskriminering, främlingsfientlighet, homofobi, antisemitism, islamofobi, antiziganism och afrofobi.

Nya lagar

Från 1 januari 2009 får Sverige en enda DO, Diskrimineringsombudsman, istället för de fyra som finns idag (JämO, HomO, DO och HO). Jämställdhetslagen och sex andra diskrimineringslagar ersätts med en, som ska motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck och ålder. De två sista punkterna har tillkommit. Katri Linna som nu arbetar som DO har utsetts till chef för den nya myndigheten.