Och så / helt plötsligt / med dina hastigt ruttnande tänder / din stinkande

andedräkt / och dina gula ögon långt inne i sina sönderfallande gruvhålor…

Ja, du säger / du önskar /du vill inget värre eller hellre eller mer / att jag vid

Jesu törnekrona och korsfästelse och offer / att jag sannerligen hade /

fyrtiotusen sprudlande och glimrande liv…

Och för varje djävla liv / ett mycket långsamt snitt över strupen / med den

slöaste och plågsammaste och rostigaste kniv som funnes i alla kvinnors

drömmar!

Låta detta ske / om och om och om och om igen / med de svartaste

änglars blodröda tålamod till tonerna av sönderskavda skratt…

Ack ja så det kan bli minsann / och alla skuggor gråta ikapp av

glädje och sorg!

Men för helvete / gnäll inte / jag ger dig ändå / den gudomliga trösten och

gåvan / att hata mig i eviga tider / liksom du ger mig den gudomliga trösten

och gåvan / att hata dig i eviga tider / hata varann längs med hela den

satans vägen / den taggiga branten / ner mot de heta svarta stenarna / vid

vår gemensamma svavelsjö som bubblar och fräser / och allt är rättvist och fint

och vi går klo i klo och fradgan droppar och giftpucklarna växer…

Äh…

Vi skiter i det!

Sånt här sysslar bara töntarna med!

Ge mig en puss istället!

Ok?

Tjusig tänder du fick igen när du ler…