Josefine Brink har bland annat varit redaktör för det feministiska magasinet Bang. Hon sitter i partistyrelsen för v och ansvarar även för  arbetsmarknadsfrågorna. Ändå säger hon i Expressen att hon inte ”vill komma med några pekpinnar till de unga tjejer som funderar på att jobba på strippklubb”, trots att hon konstaterar att ”många far illa”. Mår strippor nånsin bra? Ja, jag vet att det finns män som hävdar att det finns lyckliga horor och säkert någon som menar att alla val vi gör är ok. Men en feminist i vänsterpartiet?

Ursäkta, är det någon som inte far illa av att jobba på stripklubb, ta av sig kläder mot betalning, som objekt och underhållning åt män? Till detta ingår i jobbet att sälja dyra drinkar i utbyte mot sällskap. Och kanske ”lura män att betala lite extra för att man ska göra samma sak bakom en liten skärm på ett bord”, berättar hon enligt Expressen.

Låter inte som det trevligaste av jobb, inget man vill att dottern ska ägna sig åt, och Josefine tog inte heller arbetet för att det kändes meningsfullt och intressant, utan för att tjäna pengar under en tid när hon drack och levde ett tufft liv i Göteborg, utan bostad och jobb.
Det blev också allt svårare och värre för henne och till slut la hon av.

Jag är imponerad av att Brink klarat att komma igen med sådan explosivitet som hon gjort. Hon påminner som sort lite om Mia Törnblom, som lämnat livet som narkoman och bedragare och blivit framgångsrik coach och författare till böcker som säljer som smör. Båda jobbar med sina dåliga erfarenheter på ett konstruktivt sätt.

Det är härligt att se att det går att få en andra chans, och att man kan hamna fel och göra konstiga val och ändå räta till livet igen.
Josefine Brink vill visa att man inte är körd som människa för att man gett sig in i självdestruktiva beteenden. Helt rätt!
Men det är inte ok för mig att höra en politiker säga att strippa är ett val som kan funka – bara du mår bra när du ger dig in i det!