Sitter på en buss på väg mot Stockholm
skall hälsa på mina älskade döttrar och
deras underbara unga män,kan inte släppa
tanken på fjärilen,jag tror att den är allas
vårt samvete
Dess flykt är våra tankar,tanken har ett frihetsrum
liknas med naturens kretslopp
Naturen är vår lunga tanken är luften vi andas
Symbiosen är nära inser vi det
Jag tror citronfjärilen är i Bejing
Människorna där har svårt att andas
Fjärilen har sina lövtunna vingar
den kan inte fly från miljöförstörelse och rovdrift
Industrialismens nya skorsstenar har vuxit sig så
höga att de hotar Himmelen
En Asiat en Afrikan en Sydamerikan
öskar ett liv likt vårt Västerlänska
men som inte gör om dess kulturarv
mat kläder o tak över sina kroppar
Den västerlänska civilationsmodellen
får inte riva den Kinesiska muren
Djupt inne i dess hålrum bildas nya puppor
av Citronfjärilar
snart flygfärdiga med de frågor vi behöver
besvara
och finna den lösning som gör oss till
gemenskapta/oliktänkande men med ett
Absolut gemensamt mål
Alla krig måste stoppas och inga nya får
påbörjas
Citronfjarilen svävar så vackert
i den första sommarmånadens grönska.