Liksom tidigare upprepade den socialdemokratiska partiordföranden löftet om en reparerad a-kassa, som ska ge ”80 procent till de flesta löntagarna”.  Men ”förändringstrygghet” kan innebära exempelvis ett anpassat jobb, en praktikplats, det handlar inte bara om individens plikt, utan också om samhällets plikt, att hjälpa den ”som kanske sökt 150 jobb och inte orkar söka 193 jobb till.” A-kassan ska fortsätta disktueras i rådslagen, sa Mona Sahlin och poängterade att detta arbete, liksom att ta striden om en bättre sjukförsäkring ska ske i samverkan med fackförenignsrörelsen.  

Folkets Hus i Stockholm är för tillfället dekorerat med en tjock matta i konstgräs utanför dörrarna på Barnhusgatan. Norra Bantorget utanför är hett, ett litet barn doppar tårna i fontänen på Norra Latins skolgård. Inne i mötessalen är det också varmt och Mona Sahlins tal höjer temperaturen ytterligare. Totalt 16 applåder, flera skratt och stående ovationer vid avslutningen får henne att se lite tagen ut. Talet, som i många delar är ihopsatt av samma byggstenar som fanns med redan i hennes första framträdande i samma sal, som nyvald för drygt ett år sedan, har även hängt med på andra kongresser liksom första maj. Men det hålls med inlevelse och  får åhörarnas högljudda gillande. Även min granne på åhörarläktaren, en ung, blivande elektriker med tatueringar och tuppkam, verkar tycka om det han hör. Det här är Monas gäng, helt och fullt och de gamla såren från 1980-talet verkar ha läkt ut helt och hållet.

Sahlins tal är ideologiskt och kretsar mycket kring begreppen frihet, rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Hon talar om de fyra hörnstenarna för en s-märkt politik: Utbildningen, sjukvården, välfärdspolitiken och boendet och gör markeringar under vart och ett av områdena. Hon tar upp kollektivavtal och talar om behovet av ”högljudd aktivitet i EU”, att det inte räcker att ändra svenska lagar. Men några närmare preciseringar blir det inte på detta känsliga område och hon kommenterar inte sin ledande talesman Sven-Erik Österbergs utspel om att s vill kräva garantier för svensk modell innan fördraget, EU-s nya grundlag antas.

Tydligast är hon när det gäller a-kassan, som socialdemokraterna tänker ”reparera”, men inte villkorslöst. Att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin inkomst är en del, det är rättigheten till en bra försäkring. Men denna rätt ska följas av plikt. Och nyckelordet är ”förändringstrygghet”. Det behövs två ben för att inte trilla, sa Sahlin och menade där rätt till arbete men också plikt att delta efter förmåga. A-kassan ska dock inte kräva ett långt och meningslöst sökande av hundratals jobb, utan satsa mycket på omställning, praktik och utbildning, som en sorts fortsättning på stämpeldagarna. De arbetslösa ska ”inte behöva ta jobb långt under kompetens och bidra till lönedumpning”, deklarerade hon. Men a-kassan ska inte heller vara ”en permanent försörjning”.
Anpassade jobb, praktikplatser, utbildning och andra aktiviteter handlar det om i en ”helt ny socialdemokratisk försäkring.” En andra chans är något Mona Sahlin också ofta talar om, den andra chans som exempelvis finansminister Anders Borg fick när han läste in mattebetyget på Komvux, och den andra chans justitieminister Thomas Bodström strulade till skolan så mycket att han behövde komvux för att komma in på juristlinjen, när han inte klarat gymnasiet. Att de borgerliga vill neka andra den chans Anders Borg själv fått återkom hon till, liksom satsningen på utbildning, utbildning och åter utbildning. ”Inget är så klassupplösande och framtidsinriktat som utbildning”, slog hon fast.

Ja, nedrustningen av Komvux och en rad andra stängda dörrar på utbildningens och arbetsmarknadspolitikens område ger onekligen Sahlin och socialdemokraterna argument. I agitationen åberopas såväl Olof Palme som finansminister Ernst Wigforss från 1930.talet. men hon citerar inte sin föregångare under 2000-talet, Göran Persson. Hon känner sig dock som hans efterträdare på riktigt nu, berättade hon:
– I dag vänder jag mig inte om för att titta efter Göran längre, när de pratar om partiordföranden.
Sahlin stärkte definitivt ombuden på LO-kongressen och hon och LO:s ordförande verkar mer sams än någonsin. Förhoppningsvis kan denna sämja kombineras med en självständig hållning när det behövs.

Mona Sahlin välkomnades med öppna famnen av LO och gav ganska tydliga besked om viljeinriktningen för a-kassan. Däremot är det fortfarande osäkert vad hon menar när hon talar om rättvisa. Vad hon vill när det gäller exempelvis inkomstfördelning och skatter preciserades inte i dag. 400 000 har hittills nåtts av de s-märkta rådslaget, vilket onekligen är en respektingivande siffra. Förhoppningsvis får de kärleksfulla kritiker som hon tidigare efterlyst många fler chanser att säga sitt och förhoppningsvis ses facket inte bara som ett transportkompani i denna verksamhet, utan som den jämnstarka part som hon betonade att denna gren av rörelsen ska vara.