En ursinnig bajare

Den har den claessonska kärvheten, det omedelbara tilltalet och autenciteten i repliken. Från Söder i Stockholm kom han, Stig Claesson och novellen fortsätter följdriktigt:
”Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll.
Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag.”

Han debuterade som 28-åring och det hann bli hela 84 böcker innan han avled i januari i år, 79 år gammal. Vissa minns honom bäst för de säregna barnprogrammen ”Slas berättar för barn” från 1974. Andra hyllar honom för lands-ortsskildringarna, som i ”Vem älskar Yngve Frej?” och den sentida ”Vägen till brevlådan”. Och så var han bildkonstnär, målade och tecknade Stock-holm, boxning och älgar. Allt på det korthuggna, okonstlade sättet som också präglade hans författarliv.
Fackförbundstidningarna Skogsindustriarbetaren och Dagens Arbete publicerade honom regelbundet som kolumnist. Mycket var han, bara inte djurgårdare. Supportern, igen:
”Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet.
Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst.”
Så grälar de på, hammarbyaren Slas och djurgårdaren som inte förstår vad han menar.

Det är svårt att rekommendera något för den som aldrig läst honom. Med det inte sagt att det är svårt att börja. Det är lättläst och på ett sätt enkel litteratur. Men aldrig tom på känslor, tom på innehåll. Som den ursinniga inledningen av romanen ”Henrietta ska du också glömma”. Det är den bästa romanbörjan på svenska jag vet:
”I går slog jag sönder den förbannade gamla pinnsoffan. Mitt under Högmässan. För-samlingen var halvvägs inne i Välsignelsen. Jag hörde på radion. Jag stekte fläsk och lyssnade på gudstjänsten för jag ville fylla mitt kök med frid.”