Cynthia – uska som gillar Obama

Cynthia Parker har varit uppe sedan klockan fyra i morse. Hon börjar jobba sex varje morgon och det tar ett tag för henne att resa från förorten Nice Town in till de centrala delarna av Philadelphia i USA.
Men så här de sista dagarna innan delstatens primärval ägnar hon varje eftermiddag efter jobbet på Jefferson Hospital till att ringa samtal från kampanjkontoret för Barack Oba-ma. På helgerna knackar hon dörr och pratar politik med väljare i Philadelphias norra förorter.

Senast hon ringde runt var det med framgång; fyra nya volontärer blev resultatet den kvällen.
– Jag kände på en gång att jag måste vara en del i att arbeta för att få Obama till Vita Huset. Jag är 59 år och det här är första gången någonsin som jag är volontär i en valkampanj. Energin här på kontoret, att vara ute och träffa väljarna och höra spänningen i deras röster…det gör mig lycklig. Vi är afro-amerikaner, filippinare, latinamerikaner, asiater och kaukaser och vi vill alla samma sak.

Efter jobbet på Jefferson Hospital ringer undersköterskan Cynthia Parker väljare från ett av Philadelphias kampanjkontor. Primärvalet i Pennsylvania 22 april kan bli helt avgörande för vem som blir demokraternas presidentkandidat – Hillary Clinton eller Barack Obama.

Delstaten Pennsylvania går till primärval tisdag 22 april. Republikanerna har redan sin kandidat John McCain klar, men för demokraternas Hillary Clinton och Barack Obama står mycket på spel.
Pennsylvania är en stor delstat med många delegater till det konvent som i slutet av augusti avgör vem som blir demokraternas presidentkandidat. För Hillary Clinton är valet helt avgörande för om hon kommer att kunna stanna kvar i kampen.
Hillary Clinton vitsade till det på ett möte i veckan och sa:
– Du kommer inte till Pennsylvania Avenue (Vita Husets gatuadress) om du inte först vinner i Penn-sylvania.
Och det är ett talesätt som ofta dras upp när det är valtider i USA.

Barack Obama har ett litet försprång i landet som helhet, men Pennsylvania anses vara Clintonland. Till den grad att om inte Hillary Clinton vinner delstaten med uppemot 10 procent mot Barack Obama är det att betrakta som hans seger.
Men sanningen är att Pennsylvania är delat. Det är en arbetarstat med jämförelsevis hög andel fackföreningsanslutna. På östsidan ligger den största staden Philadelphia med runt 1,5 miljoner invånare. Här är många unga, det finns en stor afro-amerikansk befolkning och här leder Barack Obama stort över Hillary Clinton. På västsidan finns den andra större staden Pittsburgh, den forna giganten bland industristäder med en stor del vit arbetarklass, ett Clintonfäste. Medan landsortens småstäder består av en stor del konservativ, vit arbetarklass. Många av dem är republikaner, andra föredrar Hillary Clinton.

Cheryl Feldman och Margo Crawford knackar dörr i norra Philadelphia för att värva röster för Barack Obama.
Foto: Catarina Johansson Junttila

Gräsrotskampanjande är en viktig del när amerikanarna går till val.
På West Girard Avenue i norra Philadelphia ligger kampanjkontoret för Barack Obama som Cynthia Parker arbetar ifrån. Det är hårda och slitna kvarter, kampanjarbetarna själva använder inte tunnelbanan eftersom det begåtts flera allvarliga brott där den senaste tiden.
Två trappor upp i ett ruffigt hus från 1900-talets början ligger kontoret som är långt ifrån den bild jag fått av dem från tv och film.
Det här är inget glassigt kampanjkontor där någon från Washington tittar in med jämna mellanrum. Det är slitna och omaka skrivbord och stolar som de blivit tillskänkta. Heltäckningsmattan är full av fläckar och hål. Några av Obama-affischerna är målade på egen hand efter tryckta förlagor.

Miss Leaks vill gärna ha en Obama-knapp av Margo Crawford.

När Barack Obamas anhängare beskrivs i media är det tre saker som poängteras. Att de är unga, välutbildade och medelklass.
Men på Locust Street i centrala Philadelphia ser det annorlunda ut.
Facket 1199 The National Health Care Worker’s Union, som organiserar arbetarna på stadens sjukhus har möte. Här finns undersköterskor, biträden, städare och transportörer. Så gott som alla har minst en knapp på bröstet som visar att de stödjer Barack Obama.
Omkring hundra personer svettas i den varma lokalen. Nästan alla är afro-amerikaner. En av dem på plats är undersköter-skan Margo Crawford.
Margo bestämde sig för Barack Obama i samma sekund hon hörde att han skulle kandidera.
– Han har alltid varit synlig i fackföreningsrörelsen. När vi har haft problem här har han tagit sig tid att komma till Philadelphia. Jag
 känner hans historia eftersom jag varit runt honom, då spelar det ingen roll vad man hör från media, säger Margo Crawford.
Hon berättar att hon i morse läste i Philadelphias Metro att det var först efter vinsterna från sina böcker som Barack Obama kunnat betala av studielånen som han och hans fru haft.
– Så du ser, de vet hur det är, hur vanliga människor lever. Obama har under sin tid i Chicago i flera år stått upp för arbetarnas rättigheter. När vi strejkade kom han hit. Hillary har varit presidenthustru, men jag vet inte om det gör henne mer erfaren.

Valerie Upchurch sitter ute med barnen på North Gratz Street. Hon gillar Obama.

Inne på brandstationen i Philadelphias Chinatown låter det däremot lite annorlunda. Egentligen är brandmännen förbjudna att prata politik på arbetstid och i arbetslokalerna, men lite undslipper dem i alla fall.
De sitter runt det stora bordet i köket och väntar på att middagen ska bli klar. Två brandmän ur det yngre gardet håller på med kvällens pepparstek.
Robert Hess tänker rösta på republikanerna, säger han och får instämmande nickningar från flera av kollegerna. Mark Edens är utlånad till stationen i Chinatown just idag, han nickar inte:
– Både Clinton och Obama är bra, men jag har inte bestämt vem jag ska rösta på än. Jag sparar mig nog till sista stunden.

Ett par kvarter från kampanjkontoret på West Girard Avenue där Cynthia Parker ringer samtal efter jobbet ligger ett härbärge för kvinnor och barn som Frälsningsarmén driver. 21-åriga Christina Costa har bott här i tre månader tillsammans med sonen Marcel som just idag blir 11 månader gammal.
– Egentligen tror jag inte att politikerna bryr sig om sådana som mig. Men jag ska rösta, det vet jag, även om jag inte har bestämt på vem ännu, säger Christina Costa.
Innan hon födde barn arbetade hon på ett snabbmatsställe. Men när hon skulle vara hemma med sin son blev hon uppsagd. Dessutom dog hennes hyresvärd och när hans dotter därefter sålde huset hade hon inte längre tak över huvudet. Alternativet blev då härbärget på North Broad Street.
– Det är inte så illa. De har sagt att jag kanske blir kvar här i upp till ett år. Jag hoppas mest på att få ett arbete och en bostad så att jag kan ta hand om min son ordentligt. Jag är ensam med honom för hans pappa sitter i fängelse.

Här i Pennsylvania är det inte kostymmannen Barack Obama som främst är den som visas upp i de otaliga reklamavbrotten på tv som hans kampanj har köpt. Här går han i skinnjacka, uppknäppt skjortkrage och chinos mot en fond som består av en nedlagd fabrik och pratar om ekonomi och att stoppa jobben från att skeppas ”over seas”.
Hillary Clinton å sin sida spelar i tv-reklamen på sitt barndomsband till Pennsylvania och visar svartvita bilder från 1950-talet, medan hon berättar att hon växte upp med kortspel och den amerikanska drömmen. Hon avslutar med att säga att vi alla behöver en ny dröm, och sedan lovar hon att vi kommer att få det.
Vad är det då som skiljer de båda demokraterna åt? Nästan alla jag träffar har lite svårt att svara på det.
De nämner att båda vill ha ett bättre sjukvårdssystem, att det måste skapas fler arbeten, bättre möjligheter till utbildning, att fackliga rättigheter måste fredas och att frihandeln ska stoppas. Men till sist drar Hillary Clinton-supportrarna oftast fram erfarenhetskortet. Det skulle kännas betryggande med henne i Vita Huset, så resonerar de flesta.
Medan Barack Obama-anhängarna i sin tur lyser upp inifrån när de talar om honom. Hans främsta vapen verkar vara att han ger dem som tror på honom ett hopp om att saker och ting kan förändras.

Arbetslösheten är ett stort problem i Philadelphia och i hela USA. Bara någon vecka innan primärvalet 22 april kom nya siffror som visade att över 200 000 jobb har försvunnit bara under de tre första månaderna i år, vilket är de sämsta siffrorna på fem år. Enbart i mars försvann 80 000 arbetstillfällen.
Samtidigt når bensinpriset i USA de här dagarna det högsta priset någonsin.
De inhemska problemen gör att Irakkriget är ganska frånvarande i diskussionerna.
Och när det kritiseras handlar det om att det dränerar USA på pengar som kunde använts till annat.
Margo Crawford säger efter mötet i det gamla fackföreningshuset på Locust Street att hon inte känner någon som inte har problem med att betala sjukvård, huslån eller studielån.
– Antingen har de alla de här problemen eller också har de något av dem. Och det är inte bara arbetarklassen, det är sjuksköterskorna och läkarna också. Alla pratar om hur tufft det är.

Några dagar därefter träffas vi igen när Margo tillsammans med Cheryl Feldman kör runt med bil i Philadel-phias norra delar och knackar dörr för att få registrerade väljare att rösta på Barack Obama.
Den direkta kommunikationen med väljarna, att informationen inte kommer uppifrån utan från jämlika medborgare, är en viktig del i kampanjen.
På gatan stöter Margo och Cheryl på miss Leaks:
– Ska du rösta på Barack Obama?
– Självklart. Den man jag har i hjärtat ska jag också rösta på.
– Du måste vara stolt!
Miss Leaks säger att de kan stoppa informationsbroschyrerna i hennes brevlåda några trappor bort trots att hon redan bestämt sig. Men så kommer hon på – har de någon Obama-knapp hon kan få? Margo har inte några med sig, men tar en av dem hon själv har på sig och fäster på Miss Leaks jacka.
Några kvarter bort sitter större delen av familjen Upchurch ute på trappan till North Gratz Street. Mamma Valerie vill också ha en Obama-knapp och Margo blir av med ännu en.
När Margo Crawford är tillbaka i bilen är hon helt tagen av familjen:
– Det var så fantastiskt att se en hel familj som var så engagerad. Det hade Hillary aldrig kunnat göra. Hon talar till en helt annan publik, till den vita arbetarklassen. Hon talar inte till oss, hon vet inget, hur skulle hon kunna veta?
Margo säger att om hennes mamma fortfarande varit i livet hade hon sagt att hon aldrig trodde att hon skulle få se en svart man där Barack Obama är idag.
– Men jag skulle vilja säga att jag aldrig trodde att jag skulle få se en svart man som president. Men det är inte därför jag ska rösta på Obama. Det handlar om att jag vill ha förändring. En förändring för alla som arbetar.