Jag skrev i gårdagens blogg att jag skulle avkräva honom ett svar i ondagens morronsoffa i Gomorron Sverige.

Det var nog snarare Pontus fru som inte ville bo kvar och det var svårt att hitta en större bostad än en trea när familjen utökades med son nummer två.
Självklart kan man se det som ett priviligerat svek att en av dom få svenskar som verkligen flyttar till Tensta vänder tillbaks till den homogena förorten.
Men faktiskt uppfattar jag Herins intentioner som ärliga. Han ville verkligen ta reda på hur livet i Tensta är och varför segregationen ser ut som den gör i Sverige och han gjorde det genom att faktiskt bo där. Hans bok ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varann”  var väl värda dom timmar den tog att läsa.

Onsdagens Gomorron Sverige är en glädjesändning eftersom en kollega som skadades oerhört svårt i en trafikolycka för precis ett år sen för första gången är tillbaks i sändning. Tunnare och med vissa
rörelsesvårigheter, men ett mirakel eftersom i stort sett ingenting var helt i hans kropp efter olyckan.
Jag ser i hans ögon att han varit med om något omvälvande och reflekterar en stund över dom fantastiska möjligheter som sjukvården ändå bjuder. Det omöjliga livet kan faktiskt bli möjligt.

Efter sedvanligt utvärderingsmöte åker jag direkt till min gamla mamma som bor på ett äldreboende
Söder om Stockholm. Där är jag uppvuxen och gatorna är hemtama, det blir många igenkännande nickar när jag drar rullstolen trots att det faktiskt är 40  år sen jag flyttade därifrån. Ett av värdena med ett litet samhälle.
Försöker hälsa på mamma ett par gånger i veckan och varje gång slås jag av tacksamheten mot detta fantastiska äldreboende som gör hennes liv på äldre dagar så bra det kan bli.
På Säbyhemmet råder alltid en hemtrevlig och oerhört varm stämning. Vackert dukade bord, här har dom filmkvällar och grillaftnarna hägrar snart. Det viktigaste i livet –  medmänsklighet och värme.

Är det några som är samhällets hjältar så är det dom som med värme och engagemang ägnar yrkeslivet åt att förgylla dom sista åren för den generation som skapat förutsättningar för oss som kom efter.
När mamma och jag tar vår promenad i en fantastisk vårsol – kanske  årets varmaste – hör jag tonerna från ett munspel. En äldre man sitter på sin farstutrapp och spelar in våren. Lycka!