I går presenterade gymnasieutredaren Anita Ferm sitt förslag till gymnaiseskolan från år 2011: Det blir en skola med mindre valfrihet och större klyftor mellan teori och praktik. Den som inte har godkänt i åtta ämnen kommer inte ens in på gymnasiet. Det individuella programmet avskaffas.

Som DNs reporer Lenita Jällhage
skriver så kommer uppdelningen att vara bra för dem som vet vad de vill redan i sjuan eller åttan på högstadiet. Då väljer man inte bara för de närmaste tre åren, utan även för hela yrkeslivet.
Men hur många är så säkra mitt i brinnande pubertet? Att välja fel kan få ödesdigra konsekvenser.
Man sänker de teoretiska kunskapskraven för yrkesprogrammen i svenska, engelska och matte, vilket leder till att dessa inte ger högskolebehörighet. För den elev som går djurhållning och naturbruk, utan att välja till extra matte, engelska och svenska, och som senare önskar att bli veterinär blir det med andra ord mycket svårtt, eftersom komvux också drar ner och stänger dörren, och konkurrensen med de ungdomar som valde ”rätt” från början kommer att ge de teoretiska förtur.

Den gymnasiereform vi levt med och som nu med rätta kritiseras hårt hade en vision som är sympatisk: Alla ska få samma chans att göra en klassresa och plugga på högskolan. Utbildning är säkraste vägen att kunna byta klass och förbättra sina möjligheter. Nu ska en rad program bort och det ska inte gå att konkurrera med ”elevfriande” linjer för att locka till sig skolpeng, vilket verkar vettigt.
Däremot borde självklart alla program ge alla elever högskolebehörighet, antingen man väljer vård och omsorg eller samhällsinriktning.
Det är allvarligt, som SvD rapporterar, att 80 procent av gymnasielärarna, enligt Lärarnas Riksförbund står bakom förslaget att begränsa antalet elever som ska få högskolebehörighet. Vad är det för elitism?

Glädjande att grundskolelärarnas ordförande Eva Lis Preiz i Lärarförbundet kraftigt tar avstånd från samma förslag.
Yrkesprogram ska inte öka klyftorna, utan vara likvärdiga framtidsval. Sju av tio platser har det senaste året tillsatts med högskoleutbildade. Jan Björklund borde titta framåt för lika möjligheter för alla elever och inte bakåt mot ett gammalt klassamhälle, när han utformar sin skolpolitik.