När han vrider ansiktet och blicken mot oss i Sverige blir det nästan alltid fel. Han börjar rota i sådant han inte har med att göra. Han ska göra sig folklig och populär. Han ska styra in oss på fel väg med vilje. Han får mig att ta ett återfall så att jag sitter gråtig och äcklig i kalsongerna i skinnfåtöljen framför repriser på teven.
Han ser till att vi blir förälskade, Han blåser ett vykort från en gammal vän igenom brevinkastet. Han stannar hissen mellan två våningar med grannens tonårsdotter. Han stökar till det helt enkelt. Han vill säkert väl, men det blir ändå fel.
Gud är som en packad släkting på julmiddag. Han vill väl, och tror ingen märker att han är packad när han slår in sina julklappar inne på dass en kvart innan tomten kommer.
 
Det fungerar inte. Men just för att det är Gud så tror alla att det är så väldigt uttämkt och uträknat allting. Men det enda som händer är att klistret växer mellan fingrarna.
Det är som att pilla bort tuggummi när Gud varit framme. Det är lika bra att låta skiten sitta där den sitter för det går inte bort. Man får slänga in brallorna i frysen ett dygn och hoppas att det lossnar. Gud bör hålla sig borta.
Gud bör hålla sina berusade och heligt tindrande fingrar i en helt annan gryta på andra sidan jorden. Då är han som bäst. Då kan han på sin höjd sabba upp klimatet med några skyfall eller hålla liv i kriget mellan judar och araber.
 
Gud är för de trygga jävlarna med händerna i jordgubbslandet. Gud är alltid för någon annan. Gud skapade världen och ligger fortfarande bakfull i en gränd någonstans längs vintergatan. Guds tystnad är som ett hånflin.
Gud är omsorgsen i detaljerna. Gud är kraften som bär mig från en dag till en annan i en stor sorg. Det svåraste han givit oss är den fria viljan, möjligheten och skyldigheten att styra vårt eget liv. Här ligger en konflikt. Detta att Gud har en plan med oss, med våra liv, men samtidigt har han givit oss en fri vilja.
Hur gör vi då om denna fria vilja inte håller jämna steg med Guds vilja? Vem vinner då? Jag eller Gud.

Och tänk den hädiska tanken till dess slut; tänk om jag är Gud. Tänk om vi alla är Gud. Tänk om vi går omkring med tillräckligt dos gudmlighet i vår ahjärtan som bara väntar på att brisera, på att få kliva ur bröstkorgen.
Bara tanken ett tag, tänk om du är Gud. Vad skulle du göra?