Det tar halva lördagen innan man verkligen är ledig. Dom få gånger som jag slutar lite tidigare på fredagen är lördagen bättre, då slutar man redan nångång på eftermiddagen/kvällen på fredagen.
Är det åldern som gör det så svårt att varva ner? Förut var det väl lättare? Eller är det så att det är stressigare nuförtiden än förut?

Även om jag jobbar i en liten stad känns stressen fram emot torsdag-fredag. Vi har inte många bussfiler som bara är för oss, lokaltrafiken har inte den höga prioritet som den har i Sverige.
Där vi  har egna busspår delar vi dom med taxi och CYKLAR. Cykelbanor är väldigt okänt härnere. Jag har frågat många gånger om man inte kan lägga cyklarna separat. Vet ni vad dom svarar?
Jo, med det är bra med cyklar i busspåret, dom bromsar ner er så ni inte kör så fort… 

Det är så man får gråa hår när man pratar med dom ansvariga politikerna här. Å ena sidan ska lokaltrafiken byggas ut och göras attraktiv, å andra sidan är dom så rädda för att göra nåt att stoppa privatbilismen.
Det är ju väljarna, dom måste ja ha ”friheten” att kunna ta sin egen bil.
Jag säger bara det, så länge det går snabbare att ta den egna bilen nånstans i stan, då har vi ingen större chans att få folk att ta bussen. Bussen tar dom gamla (tanterna), skolungdomar och alla lediga mammor med barnvagnarna. Ja, och naturligvis dom arbetande kvinnorna.
Gubbarna kör bil…

Så här emot fredag retar jag mej på såna saker. Därför har jag beslutat mej för att börja aktivt i facket.
Vi har samma problem sen länge, men mina barn har varit för små för att jag ska ha kunnat vara aktiv.
Ok, jag tror inte att allting kommer att ändra sej för att JAG blir aktiv i facket. Men om det hjälper lite så var det värt det.
Därför är det viktigt för mej att titta in i Kommunalarbetaren över webben och se vad som händer fackligt i Sverige. Det är ren inspiration.

Mitt största projekt just nu är att se till att alla arbetskollegor är med i facket. Jag har begärt listor från vår ordförande och kastar mej ogenerat på mina oanslutna arbetskollegor.
Med Kommunalarbetaren i ryggen  är det oxå ett stöd.  Alltså för i framtiden, jag kommer att titta in här och för att se vad ni arbetar med i Sverige och ibland använda det i mitt eget fackliga arbete.
Ha det bra allihopa och det var en trevlig vecka att få skriva för er!

Kram på er och kanske;
BIS BALD ada