Dom har egna regler från körkort till skolschema. T.ex. i Biel kan du ta körkortet på tyska och franska. Om du inte klarar det, åker du 23 kilometer till Neuchatel, grannstan, där man pratar bara franska,  men där kan man ta körkortet på åtta språk, ungefär alla som finns i europa och östeuropa… Det märks.

Här är bilarna märkta med länsbokstäver som i Sverige på 60-talet, när det kommer en bil med ett länstecken från grannstan Neuchatel – NE – då är det ett varningstecken…
Dom har ingen aning om företrädesregler, övergångsställen osv. Där är det GASPEDALEN som existerar. Troligtvis har dom schweiziska översättarna inte hittat ordet för broms och koppling på dom andra språken…
Våra mesta bussolyckor här i stan är just med bilar märkta med bokstäverna NE.

Jag bor inte i stan där jag arbetar, utan i en liten by utanför, Busswil. Ja, det låter som ett skämt, jag kör buss och bor i… BUSSwil.. haha..
Här bor 2000 andra med, de flest schweizare, det finns inte så många utlänningar på landet. Dom som har råd, flyttar ut från städerna.
I städerna bor det så mycket, just det, utlänningar…
Skolorna ska vara bättre härute. Därför är bristen på organiserad barnomsorg lika med noll. Som Sverige på 60-talet.
Har man tur hittar man en dagmamma, men dom har makten, dom dikterar villkoren, och våga inte fråga för några extras.
Den mesta tiden som jag har haft schweiziska dagmammor har jag tillbringat med att söka nån som kan passa barnen eftersom dagmamman åker på semester ständigt och jämt med sina egna barn. 
Sen jag hittade Agneszka är det lugnare på den fronten. Hennes ställföreträdare är hennes schweiziske make, han gör allt vad polskan säger.
Agneszka är 28 år, nybliven tvillingmamma och läser förberedningskurser för att kunna läsa matematik på universitet nästa år.
Hon är helt enkelt en ångmaskin. Hemma hos henne sitter omväxlande mormor eller mormors syster och hjälper till med tvillingarna så att Agnezska kan plugga och passa mina barn.
Så är det här, man måste vara väldigt självständig och  en organisationstalang. Här får man inget gratis från staten.
Jag säger er svenskor, ni har det jättebra med er barnomsorg, även om det inte funkar jämt, men den existerar!
Jag börjar långsamt tro att man ska utropa BARNOMSORG till en mänsklig rättighet…

Tillbaka till sportlov, det är skönt att jobba när det är sportlov, det är riktigt lugnt och jag har inte haft en enda försening idag.
Inga skolungar, inga gymmasister som blockerar dörrarna tills den siste från skolan kommer ut…
Om det vore så jämt vore det tråkigt, men ibland… är det helt ok. Hade tid att titta på bergstopparna som är fulla med snö, njuta av den fina solnedgången på kvällen. Koncentrera mej på jobbet och behöver inte tänka på hur jag ska lösa barnomsorgen nästa månad..
 
Anderssonskan bjöd på lunch idag så det var en riktigt härlig dag, ett barn var i skolan och det andra gör läxor för han går morgon i skolan igen… Jag kan lugnt gå och sova… bis morgen!