Noah, min minste, han var som tur inte hemma. I början på veckan bor han alltid hos sin pappa, så han missade föreställningen. Han kanske gärna hade varit med.
Dom var sjuka redan när jag gick imorse, men eftersom man inte får vara hemma för sjukt barn, var det bara att gåååå.
Som tur är har jag en dagmamma som kommer till oss. Hon är polska, hon arbetar inte svart, hon är laglig. Hon heter Agneszka och är min ängel.

Som sagt, här får man organisera sej själv om man vill jobba och man måste vara himla bra på det.
Det var faktiskt värre när barna var små, då hade jag barnflicka som bodde med oss. Och det var inte roligt alla gånger, noll privatliv.
Det var därför när jag fick tvåan, Love, nu åtta år, som jag kom på den geniala iden att börja köra buss igen.
Min fd. chef talade om för mej när jag hade Love i magen att med två barn kunde en kvinna absolut inte jobba utanför hemmet mer.
Alltså ringde jag upp lokaltrafiken i dom två närmaste städerna, Bern och Biel. Jag blev antagen hos båda.

Bern är en jättestad med 750 förare. I Biel är vi 120. Det blev Biel till slut eftersom dom lovade att jag skulle få lära mej att köra elbuss, ”Trolley” kallar dom det här.
Det har jag inte ångrat, hos lokaltrafiken tjänar jag lika mycket som en manlig arbetskollega, det är inte alls självklart i det här landet. Dessutom är lokaltrafikare väldigt socialistiska, som överallt i världen tror jag.
Här har jag en chef som delar in tjänsterna som jag vill, inte alltid, men hon är mycket tillmötesgående om vi säger så.
Sen har jag med mina arbetsår nått  till ”Wochen-PLAN”. Det betyder veckotjänster och jag arbetar varken lördagar eller sena kvällar.

Därför jobbar jag i högtrafiken och det är ibland ganska stressigt. Men jag kör hellre i stress än med bussen tom.
Jag sitter i ”Dienstplan-Kommission”. Där försöker vi göra våra tjänster lite bättre… Och vår chef ( en tjej) har nån att skylla på när tjänsterna inte är bra…
I facket jobbar vi på och sen ett par veckor sitter jag i fackstyrelsen. Där jobbar vi med allt, inte bara bättre lön. Vi kollar teknik, biljettkontroller, arbetstider och allt vad som är aktuellt.

Vad som just nu är aktuellt hos oss är utskrivningarna av våra busslinjer. Många är rädd att förlora jobbet, och det blir sämre för oss att förhandla löner, eftersom det är flera löndumpare med  och kämpar om kakan. Det går i riktning CONNEX hos oss med.
Min Deopt är helt ok, vi fick åka och tittta på hur dom bygger våra nya elbussar förra veckan, det var verkligen spännande, dom ska bli levererade i mars, men många såg verkligen ut som sommarversionen fortfarande, rena cabåkandet 🙂
Ska bli kul och se om dom hinner bli färdiga.

Det enda tråkiga med det hela är att dom har sålt mina gamla älsklingar, Volvo-trolleyena. Dom är över 25 år och blir väl transporterade till Östblocket eller så.
Nåt annat kul är våra interna kurser två gånger per år, den senaste var verkligen cool. Vi fick dricka varmvatten, lära oss nya saker om asiatiska läror och fick nyttig vetskap om Omega 3 och 6 syrorna. Dessutom var mina kollegor och jag tvungna att ta av oss skorna och gå i sockarna…
Det är ju inget speciellt för en svenska.. men mina arbetskompisar… hihi…. det var en höjdpunkt, flera kände sej nakna utan skor!

Hos Anderssonskan är det oxå förbjudet att gå med skorna på, det är skönt att inte var ensam om såna exotiska husregler!
Kram på er, ska gå och ta av mej arbetskläderna och titta om Agneszka lämnat nåt i kylskåpet för mej… bis morgen!